Pepparkaks-gate: Lögner och politiskt korrekthet av läraren

Nu svänger det igen i pepparkaksbandet, och precis som vi förutspådde så var allt efterkonstruerat. Nu går Margaretha Zetterlund ut med ännu en version, en version som börjar närma sig sanningen. ”Lärarens intention var att vara så politiskt korrekt som möjligt”, sa Margaretha Zetterlund.

Den politiska korrerktheten går nu så långt att barn blir gråtfärdiga och inte vill vara med i julfiranden i skolan på grund av alla vansinniga beslut och förbud som imbecilla vuxna svenska oikofober hittar på. Till och med invandrarna skrattar åt pajaskonsterna och undrar vad Sverige sysslar med.

Margaretha Zetterlund, (bild), verksamhetschef för barn- och utbildningsförvaltningen i Laxå, konstaterar nu när trycket blev för hårt och alla ändå har avslöjat lögnerna att läraren på egen hand tog beslutet att ingen skulle få vara utklädd till pepparkaksgubbe i luciatåget på Kanalskolan.

- Läraren tog beslutet delvis utifrån innehållet i luciatablån, där man tillsammans med eleverna kommit fram till vilka sånger som skulle vara med, säger Margaretha Zetterlund, och tillägger:
- Men läraren tog också beslutet utifrån den diskussion som funnits på senare år om vilket uppdrag skolan har i samband med traditionsbundna högtider. Och då kom läraren fram till att det var säkrast att välja bort pepparkaksgubbarna, för att ingen skulle riskera att stötas av detta.

Lärarens beslut – kan det kopplas till någon rasism på skolan där ett barn blivit utsatt?

- Nej, inte alls. Sådant kan förstås inträffa på alla skolor, men någon sådan koppling till just det här finns inte, säger Margaretha Zetterlund.

Det är inte lätt, konstaterar hon, för skolan att göra ”rätt” i allas ögon. (Man kan riktigt se och höra hur hon skruvar på sig när hon ursäktar sig på ett närmast genant sätt. Dravel rätt igenom. Red anm.)

- Å ena sidan är vi en skola i Sverige, som har sina traditioner. Å andra sidan ska vi naturligtvis skicka budskapet att vi är en skola som är till för alla. Här har de senaste årens diskussioner, som inte minst Skolverket har initierat, nog skapat en ganska stor osäkerhet ute på skolorna. Frågan är var gränsen går, eller kanske snarare när vi går för långt i vår iver att vara politiskt korrekta. Det är inte lätt att veta, jag har inget enkelt svar.

Nyheten om Mio som inte skulle få vara pepparkaksgubbe i årets luciatåg, har uppmärksammats på rekordnivå. Två ”experter” tillåts nu i NA lägga fram sina perspektiv på mekanismerna bakom engagemanget.

Maria Jervelycke Belfrage, som bland annat undervisar i sociala medier på JMG, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation.

• Ämnet väcker känslor. Att ”förbjuda traditioner”, som att fira skolavslutningar i kyrkan, berör och det berör många. Men här kan även finnas politiska motiv, från helt andra håll, att vilja använda sig av ”storyn” för att få eget spinn på någonting.
• Tidpunkten. En av de första tweetarna kom på lördagen, men det tycks dock ha tagit fart först på söndag förmiddag. En tid då många ”slösurfar”.
• Barn som behandlas illa. Detta väcker alltid känslor hos alla.
• Skolan. En institution i vårt samhälle som angår oss alla. Antingen vi går där själva eller har barn, eller känner barn, som går där.
• Flera steg i historien. Först själva nyheten, sen kommentar från inblandade som, i det här fallet, misstänks/uppfattas vara en efterhandskonstruktion. Sen en ”happy ending”.

Magnus Wetterholm är teaterchef på Stadra Sommarscen och väl insatt i hur historier byggs upp rent dramaturgiskt.

• I ett dramaturgiskt perspektiv ser han pojkens dröm om att få vara pepparkaksgubbe som en tes. Antitesen blir motparten. Läraren som kämpar med alla förväntningar och krav, dels från myndighet dels från samhället.
• Krav ställs på att oupphörligen göra rätt. Samhället förändras och nya diskussioner uppstår hela tiden. I sin iver att sköta sin yrkesutövning tar läraren beslut som läraren uppfattar är de rätta och adekvata. Tilläggas skall att samhället är så starkt förändrat att det för alla är svårt att veta vad som är rätt eller fel.

Sedan måste historien enligt Wetterholm hitta en analys som kan lösa konflikten.

- Hade jag gått in i rollen av regissör hade jag säkert uppmanat läraren att utgå från ett självständigt sätt att bygga luciatågen med fantasi. Som att exempelvis kasta in en glad Buddha mitt i alltihopa! Men det är samtidigt ytterst svårt att gå in och råda, när man inte är den del av detta.

Så resonerar våra ”experter” – ”En tid då många ”slösurfar”.” därför sprider sig denna nyhet så stort och brett. ”kasta in en glad Buddha mitt i alltihopa” så löser sig allt. Jaaa, en Buddha, varför har ingen kommit på det innan till ett Luciatåg i Sverige. Vilken planet kommer dessa experter från? Det är inte bara hattarna på pepparkaksgubbarna som är på sné märker vi. Nästa år finns det säkert några ”barr-allergiker” eller ”granlukts-intoleranta” så de slipper granen.

Verksamhetschef:
Margaretha Zetterlund
margaretha.zetterlund@laxa.se
Tfn. 0584-47 31 87

Postadress: Laxå kommun, Kanalskolan
695 80 Laxå
Besöksadress: Idrottsvägen 3
Laxå

Rektor:
Ann-Marie Andersson
Tfn: 0584-47 32 83
Mail: ann-marie.andersson@laxa.se eller kommun@laxa.se Att: Rektor Ann-Marie Andersson
Skolans hemsida här.

Från Kanalskolans hemsida:

Relaterat
Pepparkaksgubbar och julsånger förbjuds i Sverige
”Missförstånd” om pepparkaksförbudet
Pepparkaks-gate: ”Skolan ljuger” – pepparkakor är förbjudna

Utländsk media har även de uppmärksammat den svenska politiskt korrekta utflippningen:

NA, NA