Från SD-kuriren kommer här en intervju med den eminente före detta socialdemokratiske lokalpolitikern från Malmö, Nima Gholam Ali Pour, som förra veckan bytte parti och gick över till Sverigedemokraterna. Detta väckte viss uppståndelse och SD-Kuriren fick en intervju med Nima.
VECKAN SOM GÅTT sedan partibytet har varit tuff. Just nu gör Nima Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på lärarutbildningen vilket innebär att han måste vara på en skola i Vellinge och hålla lektioner samtidigt som han har gett flera intervjuer.
Det innebär att han har fått förklara för barnen varför han dyker upp i TV4 Nyheterna. Svarar man på en fråga från en elev så uppstår direkt hundra andra frågor. Så är ju barn, menar han. Samtidigt har han fått ett mejl från lärarfacket som vill träffa honom på grund av den senaste veckans händelser.
- Dessutom har man ju alla dessa människor som aldrig träffat en men ändå känner sig besvikna för att man inte tycker som de tycker. Det värsta har varit vissa blogginlägg som antirasister skrivit om mig och där jag absolut inte känner igen mig. Jag funderar på att polisanmäla ett av dessa blogginlägg som föreslår att jag skulle åka till SSU:s kursgård och mörda barn, säger Nima.
Nima är samtidigt glad att han fått ett varmt välkomnande av många sverigedemokrater och iranier. Många iranier har mejlat honom, från hela Norden, och uttryckt sitt stöd för hans politiska engagemang i SD. Detta beror på en artikel som skrevs om hans nya medlemskap, i Nordens största persiskspråkiga nyhetssajt Stockholmian. I artikeln redovisade man också hans engagemang i Iran-frågan. Det är blandade känslor men Nima känner att han har härdat ut det värsta.
Han berättar att han föddes i Norra Iran och att han kom till Sverige som sexåring, 1987. Familjen lämnade Iran på grund av kriget mellan Iran och Irak där den iranska regimen värvade barnsoldater. Samtidigt hade mamman sparkats från sitt jobb för att hon var vänstersympatisör och pappan fick telefonsamtal där han hotades på grund av den regimkritiska poesi han publicerade.
De fick flyktingstatus redan i Turkiet av FN, så de var kvotflyktingar. Familjen bodde på Rosengård tills Nima var tio år gammal, och sen flyttade de till Fosie. Hans två syskon, en syster och en bror, bor i USA. Efter gymnasiet studerade Nima på IMER-programmet (Internationell migration och etniska relationer) på Malmö Högskola och fick sin magisterexamen.
Han beskriver det som en utbildning som problematiserade migrationen och beskrev problemen i Sverige som är relaterade till invandringen, men att det inte fanns några teorier om hur man skulle lösa problemen.
”Socialdemokraterna hade fem föreningar. Det fanns bara ett val.”
EFTER UTBILDNINGEN började Nima jobba för den antirasistiska tidskriften Mana, han var kvar där i fyra år som redaktionsassistent. Under valrörelsen 2010 arbetade han för socialdemokraternas expedition i Malmö som valanställd. Efter valet kände han att han ville komma bort från arbetsplatser där det fanns vänsterretorik och ett snävt vänsterperspektiv, och bestämde sig för att studera till lärare. Idag är han inne på femte terminen på lärarutbildningen. Han planerar att bli lärare i samhällskunskap, historia och religionskunskap för årskurs 7-9.
Jag frågar Nima hur det kom sig att han blev just socialdemokrat.
- Jag blev socialdemokrat 2007 eftersom jag var intresserad av politik. Jag visste att det fanns politiska församlingar där man bestämde över min vardag och jag ville vara med och ha mer inflytande över min egen vardag, men också i samhället. Just då hade jag ingen specifik ideologisk inriktning, utan jag kände mig maktlös och Socialdemokraterna hade fem föreningar i Fosie. Det fanns bara ett val för någon som bodde i Fosie och var ny i partipolitiken.
Vi pratar lite om hur Nima resonerade när han kände att ett partibyte skulle vara rätt för honom.
- Jag var i USA under sommaren 2013 på semester. Då pågick den stora ”immigration debate” som splittrade det republikanska partiet. Alla diskuterade invandring i USA och alla hade en åsikt om invandring som de gärna berättade om. Det fanns hur många förslag som helst. Jag började fundera på varför vi i Sverige har vissa politiska ämnen, som invandringen, som vi inte diskuterar.
- Jag twittrade mina tankar och några sverigedemokrater twittrade tillbaka. När jag kom tillbaka till Sverige valde jag att starta en blogg. Många sverigedemokrater spred mina blogginlägg. När jag väl bestämde mig för att driva de frågor jag bloggade om var det självklart att Sverigedemokraterna var det rätta partiet för mig.
Jag undrar vad som fick honom att ta det avgörande steget, det som jag uppfattar som ur askan i elden för honom.
- Det var ett samtal jag hade med min bror via skype. Han undrade varför jag inte engagerade mig politiskt och jag försökte förklara för honom att det enda parti jag ville engagera mig i får man inte engagera sig i. Men jag kunde inte förklara den svenska kontexten för honom om hur man har stigmatiserat Sverigedemokraterna. Han kunde inte förstå hur ett parti som diskuterar invandring kan vara så kontroversiellt i Sverige.
- Min bror tyckte jag hittade på massor av ursäkter för att inte engagera mig politiskt. Jag tyckte han hade en poäng och jag bestämde tid med Magnus Olsson. När vi möttes och pratade så fyllde vi i varandras meningar. Vi var överens om så mycket. Och när han frågade om jag ville vara med i SD, sa jag ja.
”En tävling i Sverige att ta avstånd från SD”
Min nästa fråga till Nima är känslig. För många av oss sverigedemokrater är Utöya-händelsen och Breivik ett sår, något man helst inte vill rota i. Misstron och sorgen över att mitt i chocken över denna massaker bli anklagad för att vara medskyldiga till ett sådant dåd har satt djupa spår i många av oss. Jag ställer frågan ändå: ”Hur ser du idag på den tidigare kritik du riktat mot SD, t.ex. din debattartikel på Newsmill om att SD och Breivik har identisk världsbild? Står du fast vid den synen idag, eller har du nyanserat den?”
- Jag har nyanserat den bilden rejält. Den artikeln har blivit känd nu på grund av mitt medlemskap i SD. Men när den skrevs så var det endast en i raden av många artiklar med liknande påståenden. Jag var en del av Socialdemokraterna då och vänsterns strategi har alltid varit smutskastning. Vi ser hur människor som har exakt samma åsikter som SD tar avstånd från SD eftersom det har blivit en tävling i Sverige att ta avstånd från SD.
- Om den artikeln har sårat någon så ber jag om ursäkt. Jag kunde suttit och grubblat över alla fel jag gjorde som socialdemokrat men jag valde att göra rätt som sverigedemokrat.
Vad ser du som SDs största utmaning inför 2014, på riksnivå och i din hemkommun?
- Utmaningen på alla nivåer är att nå ut till fler grupper. Riktig förändring kan man endast få genom att vinna val och så småningom ersätta det socialdemokratiska arbetarepartiets hegemoni som funnits i Sverige sedan 1930-talet. Men att nå ut till väljare räcker inte. Debatten måste vinnas. Idéerna måste rättfärdigas. Sverigedemokraterna måste ta sats för att skapa en ny politisk arena där andra partier får förhålla sig till vad Sverigedemokraterna tycker. Det finns mycket att göra och det handlar om mer än ett val.
- Men just nu är den stora utmaningen att skapa en plats för varje svensk i partiet och då måste man bredda ut organisationen. Jag är student. Om SD hade haft ett studentförbund skulle jag bli medlem. Men just nu hittar jag inte deras hemsida. Så det finns mycket att göra. Viktigast av allt är att diskutera alternativet till dagens politiska hegemoni.
- För att bli det största partiet måste vi redan innan vi har makten formulera våra visioner så tydligt att människor kan tänka sig hur det kan vara i ett Sverige där SD har mer inflytande. Där krävs det fler politiska berättelser och mer ideologisk verksamhet.
Vad är ditt mål med ditt politiska engagemang?
- Mitt mål med det har alltid varit att inte vara maktlös i det samhälle där jag lever och se till att samhället blir bättre, för människor förtjänar alltid bättre. Rent praktiskt vill jag att Sverige blir ett tryggt land där människor kan promenera ute på kvällarna utan att känna sig rädda. Jag vill ha en svensk gemenskap som skapar en sådan stark solidaritet inom Sverige att människor ställer upp för varandra mer.
- Visst är ett välfärdssystem bra, men människor måste känna att samhället ställer upp för dem. Och med samhället menar jag människorna i samhället. Det trygga samhället kan endast skapas genom goda värderingar. Det måste finnas tillfällen då vi måste skilja mellan rätt och fel. Vi måste fördöma hedersmord för det är fel och vi måste stödja demokratin för det är rätt. Och vi måste våga bli upprörda när människor ifrågasätter det svenska samhällets värderingar för dessa värderingar definierar oss som människor. De är värda att försvara.
- Det låter lite flummigt men för att inte bli begraven i de politiska problemen måste man ha sin vision. Man måste ha sin dröm som man strävar efter. Man måste ha sina principer. Tror man på ett bättre samhälle så orkar man kämpa för det hur länge som helst.
Jag avslutar intervjun med att återigen välkomna Nima till Sverigedemokraterna och hoppas att han ska trivas hos oss.
sdkuriren