INSÄNDARE Häromdagen spatserade jag, min väninna och vår manliga vän, på en gata i Malmö. Vi letade efter en salong vi hört talas om, där man bland annat kunde tatuera ögonbryn. Vi hittade en och gick in för att fråga. Tre kvinnor fanns där inne på salongen.
En av kvinnorna som jobbade där hade slöja på sig, en annan kvinna – troligtvis ägarinnan – var utan slöja och en kvinna som var kund och låg under ”tatueringsbehandling”. Alla tre kvinnorna började skrika på sitt eget språk samtidig och vi förstod inte vad som vad på gång. Till sist sade ägarinnan att mannen i vårt sällskap fick gå ut, för den kvinnan hon tatuerade inte hade slöjan på sig.
Vår manliga vän ”spottade” med luft mot golvet för att visa sin avsky och gick ut. Vi följde efter. Vi ställde oss vid ett hörn och skakade i våra kroppar. Vi stod länge i blåsten och berättade olika historier som vi genom alla dessa år har drabbats av. En av oss blev kallad för ”svin” för att ha ätit en bulle med skinka i. Min manliga vän blev av en muslim tillsagd att inte titta på hans beslöjade fru då alla stod i en kö på en bank, fastän han kollade upp på tavlan med nummerlappar och inte på hans fru.
Malmö kommun tog tillbaka ett projekt som startades för just muslimska kvinnor för att de skulle umgås tillsammans, lära känna varandra och våra svenska värderingar, men deras män ville annat och våra okunniga politiker gick på männens linje. Frågor man så gärna vill ha svar på är:
Vad gör dessa människor här?
Vid t ex lägenhetsbrand får inte våra män ens försöka rädda dessa muslimska kvinnor för att de helt enkel inte får titta på dem – vilket har inträffat i Saudi då många flickor brändes ihjäl just därför. Hur resonerar man hos oss? Islamism är en fruktansvärd sjukdom. Det enda botemedel mot den är upplysning. Men i Sverige lägger man locket på istället.
BT
