Timrå kommun sa nej till 88-åriga Sonja. Men förvaltningsrätten tyckte annat och gav den gamla kvinnan rätt till särskilt boende. Varför ska våra gamla behöva slåss i olika förvaltningrätter runt om i landet, för att få det som de enligt lagen har rätt till? När det samtidigt köps in både villor och bostadrätter till nyanlända.
Sonja Henriksson har bott i Timrå under hela sitt liv. Tidigare bodde hon i ett hus men när Sonja blev änka flyttade hon till en lägenhet i centrala Sörberge. Men med åren har Sonja fått allt svårare att klara sig själv. Hon är så gott som helt döv, lider av yrsel och diabetes men framförallt är hon väldigt otrygg och ängslig där hon bor ensam i lägenheten. Därför ansökte hon med hjälp av dottern, Christina Jonsson, om särskilt boende vid Hagalids servicehus. Men socialnämnden i Timrå avslog ansökan.
– Det var bedrövligt mamma blev väldigt besviken för hon är så otrygg i lägenheten, säger Christina Jonsson.
I förtvivlan överklagades därför beslutet till Förvaltningsrätten i Härnösand. Rätten tog upp fallet och under tisdagen damp ett brev ner i brevlådan hos Sonja Jonsson. Brevet innehöll domen som förklarade att den gamla damen fått rätt mot socialnämnden som nekade 88-åringen rätt till särskilt boende.
– Det här är det bästa som hänt mamma, säger dottern Christina Jonsson.
– Det kändes jättebra. Det innebär en stor trygghet för både mamma och mig, säger Christina Jonsson som själv bor i Sundsvall och besöker mamma i Sörberge så ofta hon kan.
Socialnämnden menar i sitt nekande att den gamla damen har hjälp med medicin, mat, städning och tvätt. Vidare anser nämnden att det faktum att hon har hemtjänstpersonal på plats varje dag räcker för att kvinnans behov av insatser ska kunna tillgodoses i hemmiljö.
När det gäller service och omvårdnad så anser förvaltningsrätten att de tillgodoses genom den hjälp kvinnan får genom hemtjänstens insatser. Men rätten finner inte att det finns någon anledning att tvivla på att Sonja Henrikssons uppgifter om otrygghet och oro. Därför anser förvaltningsrätten i sin dom att överklagandet ska bifallas och den 88-åriga kvinnan ska beviljas bistånd i form av särskilt boende.
För cirka ett och ett halvt år sedan nekade Timrå kommun 90-åriga Dagmar Westin rätten till bistånd i form av särskilt boende. Även det beslutet överklagades till förvaltningsrätten som gav den 90-åriga damen rätt. Då överklagade socialnämnden till kammarrätten men även den rättsinstansen ansåg att nämnden gjort en felbedömning och gav den gamla kvinnan rätt.
En fråga som måste ställas är: Varför gör äldreministern Maria Larsson (KD) ingenting åt detta vansinne, som verkar har spridit sig som en löpeld över hela landet?