Uttalandet kommer från en ledande nederländsk politiker, som efter sju års erfarenhet inom asylpolitiken sett vilket enormt spel för gallerierna det är.
Hans Gualthérie van Weezel är f.d. nederländsk diplomat och parlamentariker. Efter sju år som ordförande för den oberoende kommissionen för återvändande har han sett och hört mycket obehagligt.
Trots landets officiellt stränga asylpolitik finns det många krafter som verkar i lagrummets gråzon och därmed underminerar den parlamentariskt fastlagda invandringspolitiken.
Van Weezel beskriver ett asylmaskineri som ska få så många asylsökande som möjligt att stanna kvar i landet. Asyladvokater, intresseorganisationer och politiker staplar upp undantag på undantag så att det blir allt svårare att utvisa människor som inte har rätt att uppehålla sig i landet.
Den nederländska asylpolitiken och utövandet av den har en tilldragande verkan, fastställer han. Så snart utlänningar anländer på europeisk mark vill de till det land där sympatin för flyktingar och omständigheterna är de bästa.
Inte förvånande nämner Van Weezel i det sambandet Sverige som exempel, utöver Nederländerna och tillsammans med Tyskland.
Enligt Van Weezel har asylmaskineriet också kopplingar till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. I november 2010 förhindrade dåvarande minister Leers ett flygplan med utvisade irakier att lyfta, efter ett telefonsamtal från domstolen. Leers förnekar detta kategoriskt.
Van Weezel anser att Europa måste föra en gemensam flyktingpolitik för att begränsa tillströmningen av lycksökare.
Källa: De Telegraaf