På SvD Opinion fanns häromdagen ett intressant inlägg att läsa av föfattaren Leo Krámar. Han frågar sig, hur kan det komma sig att ett invandringskritiskt parti som SD i ett omvittnat invandrarvänligt land som Sverige lockar så många sympatisörer.
Och konstaterar samtidigt, att Sverige under några få årtionden haft en invandring, som förändrat den demografiska strukturen på sätt som saknar motstycke i historien.
Krámar skriver:
”Fenomenet är inte specifikt för Sverige. I hela Europa finns i dag politiska partier som bygger sina framgångar på invandringsmotstånd, framför allt på motstånd mot invandringen från ickeeuropeiska länder. Utvecklingen är oroande, den debatteras flitigt, men man ställer sällan frågan varför.
Varför tänker var tionde svensk rösta på Sverigedemokraterna? En färsk opinionsundersökning visar att ytterligare tio procent, sammanlagt alltså tjugo procent av de tillfrågade, anser att Sverigedemokraterna har den bästa invandringspolitiken.
Det är uppenbart att det är SD:s kritik av invandringen som drar och att denna kritik är mer utbredd än vad SD:s opinionssiffror antyder”.
Och fortsätter:
”Vi måste sluta blunda för att det finns en stor grupp människor som oroas av invandringen och som har svårt att finna sin plats i ett
multikulturellt samhälle. De söker sig till ett parti som förstår deras oro och lovar förändring.
I stället för att använda invektiv, förhåna, stöta ifrån och behandla dem som känner sig hotade av utvecklingen och svikna av sitt samhälle som parias borde det politisk-kulturella komplexet, de som har makten, försöka förstå orsakerna till den oroande utvecklingen och söka konstruktiva lösningar”.