INSÄNDARE Inte någon gång tidigare sedan perioden efter EU inträdet har svenska politiker visat en sådan brist på respekt för grundlagen och demokratin. Och denna bristande respekt accelererar för var dag, skriver Olle Ljungbeck.
Men dagens politik kännetecknas också i högre grad av oövertänkta förslag och brist på långsiktig planering. I dag tas ofta viktiga beslut efter valen utan att de dessförinnan förankrats hos medborgarna. Ett exempel är dagens okontrollerade massinvandring. En respektlöshet som visar föraktet för demokratin.
Motsatsen förekom ofta fram till 1980-talet. Då var det mycket vanligt att om en viktig händelse inträffade under pågående mandatperiod tog inte regering och riksdag omedelbart ett beslut utan valde ofta att hänskjuta frågan till nästa val.
Föraktet för demokratin innebär att det ibland inte med säkerhet ens i Sverige går att utesluta att det inte är fascismens fula tryne som lurar bakom vissa politiska beslut. När Stefan Löfven lovar återkomma med lagstiftning om blandade såväl lekskole- som grundskoleklasser tangerar han de auktoritära ismernas sätt att lösa samhällsproblem.
Han visar synnerligen dålig förståelse och inlevelse i svenska föräldrars problem som etniskt blandade klasser kan innebära. I det fall som aktualiserats i media där man vid simundervisning sökt blanda klasser med i stort sett enbart svenska elever med renodlade invandrarklasser är man snabb att ensidigt beskylla de svenska föräldrarna för rasism när försöket gått snett.
Man drar också en felaktig jämförelse med ”bussningen” i USA i mitten av förra seklet.
I USA rörde det sig om barn som levt i den amerikanska kulturen och därför var integrerade men också kom från alla samhällsklasser. De skilde sig från de vita i stort sett enbart genom att de var ”svarta”. Där kunde man tala om tydlig rasism.
I Sverige handlar det inte om hudfärgen och inte om rasism. Invandrarbarnen kommer för det första från helt andra kulturer och miljöer än de svenska. De har förutom att några kan ha tagit psykisk skada av krig nästan aldrig levt under sådana förhållanden – som gäller i hög grad vid skolor men också i hemmen i Sverige – där barnen tränats i förmåga att ”samspela med andra”.
Det är väl ingen nyhet att många av invandrarbarnen men även vuxna invandrare i många fall saknar denna förmåga. De svenska barnen möts då ofta av såväl våld som trakasserier. Det inser man lätt vid besök i skolor, offentliga institutioner som simanläggningar, idrottsplatser etc.
Och Du Löfven tror att vi vill offra såväl våra barns psykiska som fysiska hälsa för att ro ert odemokratiska och oövertänkta invandrarprojekt i land så tror Du fel. Givetvis är det viktigt att blanda klasser. Men det får inte och skall inte ske på bekostnad av svenska barns hälsa och trygghet.
Det som ”etniska” svenskar så småningom kommer att tröttna på är politikernas ständiga krav på dem, medan de visar en total kravlöshet mot invandrare. Självklart kan det inte fortgå så om inte meningen är att få hela svenska folket främlingsfientligt.
Ett exempel: Religiösa friskolor
Typiskt är att Löfven överhuvudtaget inte nämner dessa. Ett större hinder för integrering finns väl knappast. Barnen vid dessa skolor hindras inte endast från att komma in i det svenska samhället. De lär sig inte språket.
Men framförallt bibehålls och förstärks ojämlikheten mellan könen, liksom de värderingar som är oacceptabla i ett demokratiskt och civiliserat samhälle. Detta är en alltför het potatis hur nödvändig den än är för att Löfven skall våga ta sig an den. Lika feg är han i denna fråga som när han kompromissade bort, ”inga vinster i välfärden” .
Ett ytterligare fegt drag hos Löfven är att han aldrig i motsats till forna tiders socialdemokrati tar avstånd från extremvänstern. I stället har det hänt att han gått i samma demonstrationståg som dessa.
Stefan Löfven och andra politiskt korrekta politiker, var inte för säkra, svenska folkets tålamod är inte outsinligt. Vi har länge tigit trots att svenska kvinnor aldrig någonsin tidigare utsatts för så många våldtäkter som under den senaste invandringen.
Det finns det dagsaktuell information om från en av våra mest kända kriminologprofessorer. Vi är också trötta på allt övrigt våld, skjutande och stölder från invandrargäng.
Nätverket ”Oss alla”
Nedanstående är företrädare för uppropet, ”Oss alla”. De vill med sitt upprop ge sken av hur de förutsättningslöst välkomnar offrar sig för och stöder dagens invandring. Men en granskning av deras boendemiljö, inkomster och förmögenhet och vilka bevekelsegrunder som ligger bakom uppropet ger kanske inte den bild av dem själva som osjälviska idealister och filantroper.
För det första har ingen sitt boende i den miljö som nu befolkas av invandrare och fattiga svenskar. En närmare granskning av t ex våldtäktsofferhånande Margot Wallström (S) ger följande. Som EU-kommissionär hade hon en lön på ca 200 000 kronor i månaden.
I månatlig pension har hon strax under hälften. I avgångsvederlag erhöll hon 5 miljoner. Efter detta har hon haft en väl tilltagen lön som FN-tjänsteman. Numera lever hon gott på uppdrag i Postkodlotteriet. I detta sällskap finns också personer som anser att minimilönerna skall sänkas. Konsekvensen blir ännu högre konkurrens om jobben med ökad lönedumping.
Jag föreslår hågad och engagerad person att fotografera nedanståendes boende och boendemiljöer. Tag gärna med deras turistparadis. Men även en fyllig redovisning av deras inkomst och förmögenhet. Tag gärna också med Stefan Löfven.
Presentera sedan detta i så många medier som möjligt så att svenska folket får en inblick i hur dessa människor trots sin torftiga tillvaro såväl ekonomiskt som boendemässigt är beredda att offra sig såväl ekonomiskt som att flytta sitt boende till gettona. Vårt nationella upprop fortsätter.
”Oss alla”:
- Jan Scherman, direktör och debattör
- Ingela Edlund, andre vice ordförande LO
- Anna Ryott, vd Swedfund
- Navid Modiri, kommunikatör och artist
- Katrin Ludvigsson, vd Rippler
- Helene Jansbo, senior advisor och egenföretagare
Tillsammans med:
- Margot Wallström (S), mångfaldsansvarig Postkodlotteriet
- Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet
- Julia Boguslaw, forskare
- Camilla Nagler, generalsekreterare Teskedsorden
/Olle Ljungbeck, Gävle
När vi ändå har ämnet ”Oss alla” uppe på tråden så kan vi passa på att publicera ett (långt) blogginlägg från Kent Ekeroths bror Ted. Han skriver följande:
”Jag punkterar ”Oss alla”:s debattinlägg i DN”
Jag tvekar på att det är speciellt många svenskar som tror på ett enda argument av det som presenterades i DN idag. En grupp som kallar sig ”Oss alla” har fått ett debattinlägg publicerat i DN som innehåller en rad felaktigheter och lögner, och jag tänkte jag ska gå igenom dessa punkt för punkt, med mycket referenser till forskning och andra skribenter som redan uttalat sig i frågan.
1) ”Fel” säger de om påståendet att ”Invandring leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”
och
2) ”Fel” säger de om påståendet att ”Invandring innebär en stor belastning på statsbudgeten”
Innan jag refererar till en stor mängd forskning och undersökningar som visar på de stora kostnader som invandringen medför till Sverige, tänkte jag först fråga hur det kommer sig att de stora invandrarstäderna i Sverige inte är världens rikaste och mest framgångsrika i landet? Hur kommer det sig att Malmö förlitar sig på flera miljarder kronor i stöd från staten för att kunna överleva?
Hur kommer det sig att de högsta politikerna i Malmö, Södertälje och andra invandrartäta städer skriker högt om hjälp och kräver ett stopp för fortsatt invandring till sina städer? Hur kommer det sig att Ilmar Reeplau lät meddela att kostnaderna för invandringen inte täcktes upp av stödet från staten (endast 22% täcktes sade han då), om det nu är så fantastiskt som skribenterna påstår? Hur kommer det sig att staten i sitt budgetförslag skjuter till 20 miljarder kronor för invandringen, om det är så att det inte är några ekonomiska förluster?
Andra exempel:
Anders Lago, KS-ordförande i Södertälje sa 2008 att ”smärtgränsen” är för länge sedan nådd och det måste bli stopp för fortsatt invandring till Södertälje.
Bo Frank (M), kommunalråd i Växjö, sa år 2011 att kommunen går back 35 miljoner om året endast på invandringsmottagning och att kostnaderna ökar hela tiden.
Göran Dahlström, kommunalråd i Katrineholm, varnde för att kommunen kommer ”tryckas sönder” nästkommande år då den förväntade anhöriginvandringen från Somalia skulle öka, och att kommunen tvingas överföra pengar från barn-och äldreomsorg till invandringen.
Varför vill Billström tvinga kommuner att ta emot invandrare? Finns det en anledning till detta kanske?
Hela stycket säger egentligen ingenting alls om det påstående som de deklarerar är felaktigt. De bara rabblar några siffror (utan referenser), och låter sakfrågan om kostnaderna vara oemotsagd.
Vad säger egentligen forskningen?
Professor Jan Ekberg, utredare på Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (som är inrättat av regeringen), gjorde en studie som visade att invandringen till Sverige innebär en årlig nettokostnad på 1,5-2 % av BNP. Det motsvarar enligt 2010 år BNP för Sverige omkring 49-66 miljarder kronor. Han har också sagt att ”det finns inga starka offentliga finansiella argument för invandring”.
Professor Bo Södersten skrev på DN Debatt år 2003 (28 dec) att hans uppskattning var att kostnaden för invandringen till Sverige låg på ca 40-50 miljarder per år netto. Observera här att han till och med räknade med netto-kostnaden, vilket man aldrig gör när man talar om statsbudget, där allt är brutto.
Universitetslektor Lars Jansson skrev på Svd år 2002 att invandringen kostade 267 miljarder år 1999.
Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, kritiserade Jan Ekbergs siffror för att ligga i underkant och menade att 2,5-3 % av BNP är en mer korrekt siffra.
Tino Sanandaji, som är välkänd i svensk debatt rörande dessa frågor, och flertalet gånger påpekat massinvandringsförespråkarnas fel när de försöker motivera fortsatt invandring till Sverige. I detta blogginlägg förklarar han hur den OECD-rapporten som refereras till i debattartikeln har misstolkats av svenska debattörer, och dessutom har OECD-rapporten utelämnat kostnaden för asylmottagningen.
Danska välfärdskommissione rapporterade att ca 75% av landets prognostiserad besparingsbehov skulle täckas genom ett stopp bara för den utomeuropeiska invandringen. Detta sägs motsvara 2,8% av BNP. För Sverige år 2010 skulle detta innebära ca 90 miljarder.
3) ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”
Här gör man det lätt för sig när man påstår att invandringskritiker säger att ”alla utrikes födda” lever på bidrag. Jag tror inte det är en enda person i Sverige som påstår att ”alla” lever på bidrag. Dessutom är ”utrikesfödda” ett så brett begrepp så det tappar fokus på var kritiken ofta ligger.
En norrman som flyttar till Sverige är utrikesfödd, men belastar troligen inte Sverige alls. Det stora problemet är invandringen från MENA-länder och andra länder där kultur skiljer sig markant från vår egen, där utbildningsgraden är extremt låg och där syn på nationalstaten och samhället är radikalt annorlunda än vår egen.
I deras debattartikel står det att:
Sysselsättningsgraden bland utrikes födda män som bott i Sverige i minst 16 år och med asyl som grund för uppehållstillstånd är över 70 procent.
Detta är väldigt talande – enligt debattörerna tar det minst 16 år innan man når gränsen för ”break even” i förhållande till svenskar. Och detta endast för män med ”asyl som grund”. Kvinnor tar man inte med i beräkningen, troligen för att man vet att sysselsättningsgraden bland kvinnor är ännu lägre än den för män. Man tar inte heller med den stora merparten av de som kommit hit – anhöriginvandringen (se nedan för graf om invandringsskäl).
DN, och många andra tidningar, återrapporterade en TT-text den 29 augusti 2013 där man fastslog att ”Invandrare inte mer lånsiktigt beroende av socialbidrag än svenskar”. Journalisterna misstolkade dock studien i sin iver att hitta positiva nyheter om invandring, något som också strax därefter tvingade bland annat DN att göra en rättelse. DN skriver då att:
Studiens resultat visar att den förhöjda risken att vara mottagare av socialbidrag är tre gånger så stor för invandrare jämfört med svenskföddaom individen fått socialbidrag året före. Dessa resultat redovisades inte i den ursprungliga texten från TT och borde därför ha förtydligats i Dagens Nyheter.
Det är också intressant att då anmärka på att DN publicerade en annan text 2 år tidigare, där man skriver att:
Två tredjedelar av dem som under längre tid tar emot socialbidrag är födda utomlands, visar siffror DN tagit fram. [...] Bland dem som fick ekonomiskt bistånd under längre tid – i statistiken definierat som tio månader eller mer under ett år – dominerar utrikes födda stort. Av de 117.000 personer som fick stöd var 78.000 födda utomlands.
Tino Sanandaji kommenterade också detta makabra påstående enligt följande:
Studien från Örebro Universitet ifrågasätter inte att invandrare är mer sannolika att leva på socialbidrag än svenskar, vilket är ett etablerat faktum. Studien undersöker en specifikmekanism bakom större socialbidragsanvändning, nämligen att socialbidrag är mer beroende-framkallande för invandrare än svenskfödda.
Det är alltså odiskutabelt så att invandrare lever i mycket större utsträckning än svenskar på bidrag.
4) ”Fel” säger de om påståendet att ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”
Arbetsförmedlingen skrev i sin prognos år 2011 (sid 78) att:
Arbetslösheten för helåret 2011 beräknas nu till i genomsnitt 7,6 procent, jämfört med 8,4 procent 2010. Därefter väntas en uppgång, som på årsbasis dock begränsas av ett betydande negativt överhäng från 2011. För 2012 förutses arbetslösheten därmed öka till 7,9 procent, för att sedan växa till 8,4 procent 2013.
Antalsmässigt innebär detta 409 000 arbetslösa år 2010, 373 000 år 2011, 390 000 år 2012 och 420 000 år 2013. Bakom denna negativa utveckling ligger en undan för undan krympande efterfrågan på arbetskraft i den vikande konjunkturen, vilket nu börjar visa sig i bland annat färre övergångar från Arbetsförmedlingen till arbete och ett stigande antal varsel om uppsägning.
Till detta kommer ett fortsatt ökande utbud av arbetskraft till följd av invandring, något som ytterligare skärper konkurrensen om de allt färre jobböppningar som uppstår.
Arbetsförmedlingen slår här fast att konkurrensen om jobben ökar, med en ökad invandring av okvalificerade personer.
Tino Sanandaji kommer här återigen att bli citerad, då han skriver följande i en artikel i Svensk Tidskrift (15 april 2011):
Världens främsta expert på invandringens bredare ekonomiska konsekvenser är Harvardprofessorn George Borjas [...] Borjas visar att invandringen till USA innebär enorma vinster i form av ökad lön för invandrarna, men ytterst små vinster för amerikanerna själva, motsvarande endast 0,1 procent av BNP. Rikare amerikaner har visserligen gynnats av att de kan köpa billiga tjänster, medan fattigare amerikaner har fått se sina löner sjunka genom ökad låglönekonkurrens.
Sverige Radio rapporterade den 13 okt 2013 om hur 300-400 transportarbetare protesterade med den pågående lönedumpningen. En av dem citeras enligt följande:
[jag] vill visa att jag värnar om mitt och våra jobb. Alla utlänningar får gärna komma hit, men då ska de jobba på våra villkor.
Socialdemokraten och riksdagsledamoten Lars Johansson sa på samma protestaktion följande:
- Det stora problemet är att vi har en passiv regering som inte agerar trots att vi har väldigt många oseriösa företag som agerar inom transportbranschen idag, med att dumpa lönenivåerna, att inte sköta sociala avgifter och skatter på rätt sätt…
Är det rimligt att tro att transportarbetare går ut på gator och torg för att protestera mot någonting som inte berör deras arbetssituation?
5) ”Fel” säger de om påståendet att ”Invandringen har lett till en våg av kriminalitet”
Här inleder debattörerna med det självklara:
Majoriteten utrikes födda begår aldrig brott, precis som majoriteten inrikes födda.
Det påståendet har inget med saken att göra. Frågan är ifall invandringen lett till mer brott och om invandare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Svaret på den frågan är ja. Det finns till och med i det politiserade Brottsförebyggande Rådet (BRÅ), vars statistik klart och tydligt visar att invandrare är starkt överrepresenterade i princip alla brottskategorier. Ju grövre brott, desto större överrepresentation.
Det finns två större rapporter från BRÅ, den som kallas 1996:2 och den som kallas 2005:17. Jag låter Affes Statistikblogg kommentera dessa:
Brå har gjort två större undersökningar angående invandrares överrepresentation i brott, 1996 och 2005. ”BRÅ-rapport 1996:2″ undersöker åren 1985-1989 och ”BRÅ-rapport 2005:17″ undersöker åren 1997-2001. I stora undersökningspopulationer analyserade Brå hur stor del av brottsligheten i Sverige som invandrarna står för. Nedan en tabell från 2005-rapporten som visar vad de båda rapporterna bland annat kom fram till (sid. 32).
Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda1) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.
De flesta läser antagligen inte så långt som till sidan 32 i rapporten utan förlitar sig på att Brå kommer att betona de viktigaste delarna av resultaten i inledningen. Det viktigaste enligt Brå verkar vara det här som listas som första punkt när de på sidan 10 redovisar “bilden i huvudsak”:
De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott, vare sig i den förra studien eller i den nya.
Det är förstås sant. Men om invandrare hade varit registrerade för 50 000 mord varje år och svenskarna inte ett enda, så hade det fortfarande varit sant.
Jag uppmanar alla att läsa hela inlägget på Affes statistikblogg, men här är slutsatserna:
Överrepresentationen har alltså ökat mellan de två rapporterna. För ”invandrares barn” från 1.5 till 1.6 och för de utrikes födda från 2.1 – 2.5. [...] Om man omvandlar ökningen till antal anmälda brott för det år då Brå skrev detta (2005) motsvarar det mer än 50 000 fler brott. Om man räknar från 2000 och fram till och med 2011 innebär ökningen ca 650 000 fler brott.
Tittar man på ”samtliga brott 1999″, dvs rapporten 2005:17, ser diagrammet ut såhär:
6) ”Fel” säger de om att ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”.
Det räcker väl egentligen med att konstatera ett par saker:
- Det finns inte oändligt med resurser, vi har inte hur mycket pengar som helst
- Invandringen kostar stora summor, det är ingen vinst för samhället, vare sig ekonomiskt (se ovan) eller annat
Ju större invandring, desto större kostnader och tryck på de sociala skyddsnät vi har. Det är enkel matematik, något som debattörerna inte förstår tydligen. De framför heller inga som helst belägg för hur det skulle gå att genomföra, de bara konstaterar det och sedan går de vidare.
7) ”Fel” säger de om att ”Solidaritet kräver likhet”
Men de ger inga referenser till sina belägg om att det går bra att ha en välfärdssstat utan att det inom nationen finns en social gemenskap. Jag tänkte dock vara lite bättre och referera till flera stora undersökningar som gjorts gällande social tillåt och invandring.
Flera studier har visat på att ju mer mångkulturellt ett samhälle är, desto mindre tillåt har befolkningen till samhället. Deras engagemang minska, deras solidaritet minskar, deras benägenhet att betala skatt minskar och hel drös med andra beteenden som alla förstör grunden för välfärdsstaten.
Professor Robert D Putnam presenterade en studie med namnet ”Diversity and community in the twenty-first century” (2007). Studien handlade om tillit i samhällen med olika etnisk/kulturell sammansättning. 30 000 personer användes i studien, som ägde rum i USA och slutsatserna var bland annat följande
- Ju mer mångfald, desto mindre tillit, både mellan olika etniska grupper och inom de etniska grupperna
- Putnam beskrev beteendet som ”hunkering down”, att folk undvek kontakt med sin omgivning
- Lägre tillit till lokala myndigheter, ledare och media
- Mindre tillit att man själv kan påverkar politiska beslut som berör en
- Lägre röstdeltagande
- Mindre tro på att folk vill samarbeta för att lösa problem i kollektiva situationer
- Mindre benägenhet att hjälpa/arbeta med frivilliga projekt
- Mindre benägenhet att idka välgörenhet eller stödja gemensamma projekt
- Färre nära vänner
- Mindre lyckliga och mindre upplevd livskvalité
En studie på svenska förhållanden visade på samma sak (Jordahl, H. & Gustavsson, M. 2006). Professor Vernon Bogdanor skrev i DN (2003-11-23) att:
En stark stat förutsätter en stark känsla av samhörighet. [...] Det går att hävda att känslan av samhöriget beror på hur homogent ett samhälle är. En hög invandringsnivå kan då hota den samhörighetskänsla på vilken välfärdsstaten vilar.
År 2001 publicerade ekonomiprofessorerna, metaanalys, där man sammanfattade 15 olika forskningsrapporter som alla kommit till slutsatsen att mångkulturella samhällen skapar lägre nivåer av socialt kapital och solidaritet mellan medborgarna. (Costa, D. L. & Kahn, M. E. 2003b. ‘Civic Engagement and Community Heterogeneity: An Economist’s Perspective’, Perspectives on Politics 1, 103–11).
8) ”Fel” säger de om att ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”
Återigen ger de uttryck för påståenden utan någon referens eller bas för påståendet. Det räcker nog att refererar till ovanstående, där de ekonomiska konsekvenserna är klara, samt även de sociala och kulturella problemen fastslås i flera olika forskningsrapporter. Assimilation, för att få tillit i samhället, är grundläggande för en fortsatt stark välfärdsstat.
9) ”Sverige är på väg att bli ett muslimskt land”
Islams påverkan på Sverige är stor, liksom många andra länder i Europa och världen. Det finns många exempel i historien, även i modern tid, som visat på hur islamiseringen totalt förstört landet. Diskussionen om hur långt islamiseringen av Sverige har gått är dock en längre diskussion, som nog ämnar sig för ett separat inlägg, om man inte vill läsa tidigare inlägg om den saken.
10) ”De flesta flyktingar är ekonomiska migranter”
När man i Sverige talar om ”de flesta” pratar man om de flesta som kommer till Sverige, inte de flesta på hela planeten. Det kanske debattörerna vet om, men de försöker göra det lätt för sig återigen. Majoriteten av de som kommer till Ssverige är inte flyktingar. De tillåts stanna i Sverige på grund av andra skäl; anhöriginvandring är den enskilt största men det finns tillägg i svensk lag som öppnar upp för att icke-flyktingar får stanna ändå, t.ex. ”särskilt ömmande omständigheter” är ett sådant begrepp.
Denna bild visar uppehållstillstånd efter skäl i Sverige, 1980-2007:
Som man kan se här är anhöriginvandringen nästan hälften av alla som kommit hit på 27 år. Flyktingar utgär endast 9%, och ”särskilt ömmande skäl” hela 21%. Den stora merparten av de som kommit hit är inte flyktingar, de är immigranter som av andra skäl kommmit hit. En intressant sak är att notera att runt 90% av alla irakier som kommit till Europa, hamnade i Sverige.
En stor del av förklaringen är att det är vida känt ute i världen att Sverige är extremt generösa med att ge uppehållstillstånd samt ekonomiskt stöd i olika former vilket gör Sverige högintressant för ekonomisk migration.