
Från 09.25 – 12.20 i sändningen i programmet go´kväll.
Pekka Heino: -Hur såg ditt liv ut när du kom till Sverige 1994?
Soheila Fors: - Det var fruktansvärt/…/Jag hade en helt annan bild av Sverige/…/Jag trodde i det här landet jag skulle bygga ett nytt liv.
Pekka Heino: - Vad var det du förväntade dig, vad var det du blev så besviken på?
Soheila Fors: - Allting var annorlunda/…/När en invandrare flyttar till väst…tar ett mentalt bagage med sig, av teknisk nivå (sic), en världsbild, syn, religion. Allting är annorlunda, man får en kulturchock/…/Jag tyckte samhället tog inte emot mig på ett bra sätt.
Pekka Heino: - Vad hade kunnat vara annorlunda?
Soheila Fors: - Att jag kunde veta mer om mina rättigheter/…/Att samhället hade mycket mer koll i mitt liv – dom hade inte..!
. — ooo OOO ooo —
Mot bakgrund av den systematiska propaganda som förts av medier och politiker under senare år, så är det inte heller att förvånas över den uppfattning och den “besvikelse” som Soheila Fors ger uttryck för. Till Sverige tar man sig med förväntningen att ingenting ska vara annorlunda, allting ska vara som hemma.
Med den skillnaden att här ska ingenting av hemlandets problem finnas, (vare sig av konflikter eller materiell/social knapphet), utan istället ska alla “mina rättigheter” tillhandahållas och mina önskningar uppfyllas.
Och då räcker det förstås inte med alla de miljardslukande integrationsinsatserna. Inte heller är det tillräckligt med de specifika insatser och resurser som anslås för kvinnojourer och “Tehus” för att i någon mån motverka den hela tiden accelererande problematiken gällande invandrad “hederskultur”.
Bloggen everykindapeople skrev redan i december 2009:
”Sverigedemokraterna är optimister, men loppet är kört för länge sedan och ”Ge oss Sverige tillbaka” låter onödigt orealistiskt. Sverige går från broderfolk mot ett härbärge för 200 hemlösa nationaliteter, för vilka landet och historien är en ren fiktion, och det är ideologiskt motiverat uppifrån.”
/Kenneth Sandberg