INSÄNDARE Efter nyår drar det eminenta, intellektuellt och kulturellt stimulerande ”Antikrundan” igång ytterligare en säsong i SVT – den 25:e i ordningen – och vars avsnitt alltid följs av ungefär 1,5-1,6 miljoner tittare.
Antikrundan står för något helt unikt i svensk television, enligt min mening faktiskt för något helt unikt vad gäller hela det svenska samhället; nämligen det faktum att i Antikrundan så yppas aldrig ett enda ord som är ointressant att ta del av, vare sig av Antikrundans egna experter eller av de besökare som uttalar sig om sina föremål i programmet.
Jag anser personligen att Antikrundan och dess experter skänker mej mer insikt och glädje än vad individer och kollektiv från den mörka och förljugna politiska och journalistiska sfären gör. Från politikernas och journalisternas munnar – ur ett så väl lokalpolitiskt som nationellt perspektiv – vet man att man ideligen får höra halvsanningar, kraftiga överdrifter och fabricerade argument som i de facto egentligen inte har något existensberättigande.
Jag känner ur alla perspektiv en mycket större tilltro till Antikrundans Lars-Yngve Johansson, Claes Moser och Knut Knutsson än vad jag gör till exempelvis en Fredrik Reinfeldt, Jonas Sjöstedt eller någon politisk haverist till kommunist i min hemkommun. Bara för att illustrera ett exempel på vad jag menar.
Antikrundan har dessvärre inte bara skänkt glädje. Många är vi trogna tittare som under åren har fått ta del av tragiska besked vad anbelangar Antikrundans experter. Några av programmets främsta experter har gått bort på tragiska sätt – bland annat så blev experten på allmogeföremål, Bengt Janson, mördad i sitt eget hem i Januari 2005. Och under sensommaren 2012 så gick den mycket omtyckte möbelexperten Jan Bäckman bort i cancer.
Även interna konflikter har gjort att Antikrundan har drabbats av tunga avhopp, varav det senaste exemplet är när leksaksexperten Peter Plunkty fick sparken av SVT inför starten av föregående säsong. Trots tunga avbräck genom åren så står sig ändå programmet starkt i många svenskars folksjälar.
Personligen kan jag dock tycka att det möjligtvis kanske är dags att inför nästkommande (inte den säsong som ska påbörjas vill säga) säsong byta programledare, då jag anser att Anne Lundberg nu har spelat ut sin roll efter många år som programledare; ett jobb som Lundberg visserligen har utfört med ett sympatiskt förhållningssätt, men där det under de senaste 2-3 säsongerna ändå har känts som att hon har ”stulit” för mycket utrymme från programmets själva kärna, vilket är själva värderingarna som experterna utför.
Vad anser då sympatisörer till de olika politiska lägren i Sverige om Antikrundan? Jag är helt övertygad om att Antikrundan åtnjuter en stor respekt hos en mycket stor majoritet från Socialdemokraterna i mitten till Kristdemokraterna åt höger. Vad sen Vänsterpartiets anhängare och de individer som står till vänster om Vänsterpartiet anser om Antikrundan kan de nog bäst själva svara på.
Jag har dock genom åren fått en hel del på fötterna som ger mej grund för att våga påstå att den marxistiska vänstern i Sverige (Vänsterpartiet, Kommunistiska partiet och så vidare) har en hel del individer i sina rörelser som fnyser och rynkar på näsan när diskussioner om Antikrundan kommer upp. I marxismens förvrängda världsbild så anses väl Antikrundan vara ett uttryck för ”kapitalets diktatur” och ”mammons tjänare”, då de ekonomiska värderingarna utgör själva kärnan i programmet.
När folk har fått reda på vad föremålet är värt så kan de ju lämna in det för försäljning på den fria och öppna marknaden, och således tjäna en bra slant. Och detta tror jag retar en stor del av den marxistiska vänstern i Sverige.