INSÄNDARE Tankar om skolan: Dagens samhälle har förändrats mycket under de senaste årtiondena. Nuförtiden lever vi i ett kommunikationssamhälle som präglas av mångkulturalism och sekularisering. Idag blir människan påverkad av motstridande värderingar och idéer från många olika håll, inte minst från massmedia som har fått en ökad betydelse i vårt samhälle.
Alla samhällssystem behöver för att kunna fungera en socialisationsprocess. Socialisationsprocessen är den process varigenom ett samhälles dominerande normer och värderingar överförs till, och internaliseras av, individerna. Utan denna process skulle varje samhällsformation falla sönder i ett tillstånd av normlöshet och kaos. Den sociala/kulturella socialisationens normer och värderingar anger vad som är ett “normalt“ och “riktigt“ beteende som exempel att människor inte ska döda varandra, att man ska ha en viss distans till främmande människor, att man ska äta med bestick, att man ska tala lågmält på bussen, att man inte ska vandra omkring naken på stadens gator osv.
Av tradition tror jag att man oftast betraktar föräldrarna som huvudansvariga för barns fostran, men för att förstå vilka villkor som styr barnets socialisationsprocess räcker det inte med att bara se till hemmiljön. Barn idag vistas i så många olika delverkligheter (Skola, dagis, föreningsliv, kamratkrets etc) vilket torde innebära att barnen formas av hela sin omgivning i stället för som tidigare med några enstaka inslag av utomståendes värderingar förutom sina egna föräldrars. Ur ett samhällsperspektiv är det därför viktigt att man i skolan lyckas skapa en bra läromiljö som stimulerar och motiverar eleverna till ett mer aktivt lärande och därmed kunna ta del av den socialisationsprocess som skapar goda medborgare. Att passivt bara ta emot och reproducera information har väldigt lite med kunskapsbildning att göra. Lärande bygger på fysiskt såväl som emotionellt deltagande.
Att svensk skola av idag sjunker snabbare än Titanic beror i första hand inte på att kommunerna inte gör sitt jobb. Utan snarare tvärtom, vilket punkteras av direktiv uppifrån gällande besparingar och fördelningar. Från att ha varit en av världens absolut bästa skolor, är den nu som bäst en medelmåtta i västvärlden. Sveriges gymnasister fick 2012 sämsta resultatet på lästestet någonsin, sedan det introducerades för tolv år sedan. Vi kvalar inte ens in på topp 20 när BBC rankar världens bästa skolsystem. Den svenska skolan har varit i behov av mer resurser under lång tid, i form av fler och bättre lärare, inte nya betygsreformer.
Möjligheten att lära sig olika
Det sitter elever i våra klassrum som inte tror sig kunna, inte vill och inte vågar pröva sig fram. Vi är skyldiga att se till att de faktiskt får känna att de kan, vill och vågar genom att de använder sin nyfikenhet, lust, kreativitet, engagemang och att vi ser potentialen hos dem. Och om det nu inte är skolan som tar död på allt detta varför kan inte vi väcka lusten till liv igen när vi har förmånen att umgås och undervisa eleverna så många timmar varje dag, år ut och år in?
För att kunna få möjlighet att lära sig saker krävs det trots allt en viss disciplin och god arbetsmiljö. Tyvärr har man förbisett detta i sin iver att göra alla tillgodosedda utom de som verkligen skulle behöva detta. Skolan har trots allt en uttalad normativ roll i samhället, den skall vara demokratiserande. Grundtanken att alla skall ha lika akademiska förutsättningar att utvecklas efter sin bästa förmåga oavsett hemkommun känns central och då är det viktigt att vi aldrig använder skolsektorn som en möjlig besparingspost. När skolan är en del av alla de saker som pengapåsen skall räcka till ställs det mot äldreomsorg, miljöhänseende, invandringsmottagande och eventuella skattehöjningar.
Måste man alltid följa läroplanen slaviskt när en eller flera elever har frågor om något annat? Är inte nyfikenhet en förutsättning för lärande? Kanske eller kanske inte, men en sak är i alla fall säker: det är roligare att lära sej saker man är nyfiken på än att lära sig saker helt utan lust.
Donald Broady som skrivit om ”den dolda läroplanen” menar att eleverna i skolan inte i första hand lär sig matematik, engelska, samhällskunskap etc, utan istället sådana lärdomar som inte regleras av den officiella läroplanen utan exempelvis, att vänta, visa uthållighet, självkontroll. Eleverna måste möta mer varierade betingelser för lärande i skolan. Lärandet kan ske när man minst anar det, och på platser där man befinner sig för att i första hand göra något annat än att just lära sig något. Att använda den kunskap man får för att reflektera över den tid man själv lever i, känns troligen mer logiskt. Roger Säljö menar att skolan idag är påverkad av synen där varje individs meningsskapande är pedagogens uppgift att lära elever att lära. Och att kunskapssynen har en konstruktivistisk inriktning som bygger på Piagets och Vygotskijs teorier. Där Piaget menar att eleven lär sig utifrån de kunskaper han/hon redan har och konstruerar därefter sitt eget lärande på egen hand.
Samhällsförändringar påverkar även människors värderingar och livsuppfattningar och genom samtal kan elevernas livssyn och värderingar synliggöras, beaktas och på så vis sättas i relation till skolans värdegrund. Skolan har en viktig uppgift då en av dess roller är att utbilda för förändring. I mer än hundra år har skolan utbildat för att möta industrisamhällets behov. Dagens skola måste därför spegla framtidens samhälle och när dagens skolelever är klara med sin utbildning, kommer de att möta det vi har vant oss vid att kalla informationssamhället. Genom den sociala/kulturella socialisationen lär sig individerna att kommunicera och umgås med varandra. Den process genom vilken barnet varseblir sociala strukturer och mönster, lär sig hur det anpassar sig till normer och oskrivna regler samt registrerar belöning i samband med regelrätt beteende och bestraffning i samband med brott mot de sociala koderna.
Vad är en bra skola?
Det fria skolvalet innebär inte bara att en elev och/eller förälder ges möjlighet att själv välja skola, utan det innebär också att man ges möjligheten att välja bort. Innebär detta att föräldrarna agerar fel? Nej, inte alls. Jag menar att det är en helt naturligt reaktion. Föräldrarna vill naturligtvis endast sina barns bästa. Och ges man möjlighet att välja bort en stökig skola, väljer man också att göra det.
En skolas attraktionskraft avgörs av hur den upplevs vara. Och den attraktionskraften ger skolan ett rykte som påverkar elevers val. Arbetslag anser jag vara en av de faktorer som får skolan att dels fungera och dels vara attraktiv för eleverna. Det gäller allt från vad eleverna lär sig till hur lärarna har inflytande över sitt eget arbete. Den synen på skolan kan man påverka genom exempelvis arbetslagsutveckling och en medveten strategi i arbetsgivarrollen. Att öka personalens kunskap och förståelse vad gäller mångfald/ kulturer/ relationer och på så sätt sammanlänka skolans kunskaps- och värdegrunds grunduppdrag är en viktig del av en skolutveckling. För att så bra som möjligt stimulera elevernas lärande samt verklighetsanpassa undervisningen är själva arbetssättet idag ett nära nog självklart inslag i dagens skola.
Vi hade under 2010 en lärartäthet i Sverige som motsvarade en lärare på 12 elever i grundskolan eller 8,3 lärare på 100 elever. Och ungefär hälften av kommunernas ekonomi gick till utbildning i förskolan, grundskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen. Det finns kommuner och skolor som ger iPads till alla sina elever. Under sådana förhållanden är inte resursfrågan eller ett förstatligande det avgörande problemet för skolan i Sverige. Däremot finns det mycket som talar för att det är skolans sätt att arbeta som spelar den avgörande rollen.
Fler och engagerade vuxna i skolan, anpassning av arbetssätt efter elevernas förutsättningar och behov. Samt föräldrarnas engagemang och vilja att stödja elevernas studier. Vilket idag är extremt lågt då många inte har haft skolgång eller akademisk utbildning. Sättet skolan arbetar på har i princip varit likadant sedan slutet på 60-talet, med blandat resultat beroende på materialet som funnits. Genom att istället identifiera det verkliga problemet och lösa det, åtgärdar man problemet – utan att förändra barnens bakgrund eller deras socioekonomiska verklighet.
Vem skall lära, och hur?
Barn lär och utvecklas i ett helhetsperspektiv. Man skall sträva efter att både skapa stimulerande lärandesituationer och arbetsro för eleverna. Genom kontinuitet i kontakterna med vuxna skall eleverna få känna sig sedda, känna att de lyckas och få hjälp med att förstå sammanhang. Eleverna skall ha inflytande och få möjlighet att ta ett ökat ansvar för sitt lärande i takt med stigande ålder.
Alla i skolan samverkar för att varje elev skall utveckla sina förmågor och få hjälp efter individuella behov. Dessutom handlar det om att både arbeta med lärarnas och individens utveckling, men också en medvetenhet kring hur man samverkar för att skapa en attraktiv arbetsplats. Läraren av idag ska vara med och utveckla skolan och utforma lokala arbetsplaner på ett helt annat sätt än förr.
Hon/han måste därför också veta syftet med sin verksamhet och kunna redogöra för varför man väljer ett visst tillvägagångssätt före ett annat. Lärarna kan också uppleva en trygghet i att de inte är ensamma i de bedömningar som måste göras kring eleverna, laget kan användas som bollplank och även som stöd, eller helt enkelt som samtalspartner i det många gånger mycket tunga motivationsarbete som bedrivs på skolan. Det handlar mycket om vilken syn man har på kunskap och lärande. Tror man exempelvis att eleverna lär sig bättre när kunskapen ingår i en större helhet och där eleverna är aktiva. Då är det här arbetssättet en bra början. Det går att strukturerat och utifrån ett positivt synsätt utveckla alla barns sociala och emotionella kompetens. När man gör det förbättrar man också barnets inlärningsmöjligheter överhuvudtaget.
För att en organisation, vilken som helst, ska fungera effektivt är det dock väldigt viktigt att kommunikationen mellan de olika parterna i organisationen fungerar tillfredsställande. Rektorn har här därför en av de viktigaste uppgifterna genom att motivera, förklara och stötta sin personal till att förstå och efterleva de centrala direktiv som finns. Samtidigt som det också skall ingå i rektorns ansvar att se till att det finns fungerande informations och kommunikationssystem mellan de olika grupperna i verksamheten. Brister i denna kommunikation ökar risken för missförstånd och konflikter och leder till att organisationen får svårare att verka framgångsrikt och nå uppställda mål.
Kravet på behörighet och lärarlegitimation är ett steg på vägen att skapa bättre förutsättningar för eleverna men det handlar även om grundmaterialet som skall formas. Vilket idag är i betydligt sämre skick än för 15-20 år sedan eftersom en stor del är elever med föräldrar som har ingen eller minimalt med skolgång bakom sig. Vilket innebär att grundförutsättningarna är starkt förändrade och därmed även möjligheten till goda resultat.
Grunden för skolutveckling bör vara lärarens kunskapsbas och den gemensamma referensram som kollegiet har. De reformer som gjordes under 1990-talet har lett till att allt fler arbetsuppgifter ålagts lärarna och då framför allt utanför klassrummet. Resultatet av den decentraliseringen kan ses i form av läroplanerna Lpfö 98, Lpo 94. I exempelvis Lgr 69 betonas vikten av samarbete bland lärarna. Medan Lgr 80 framhåller samarbete mellan arbetsenheter. Den tidigare läroplanen Lpo 94 nämner samverkan som mycket betydelsefullt. Även om det inte specifikt står hur går det däremot att läsa under skolans uppdrag att:
”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang” … ”Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.”
Samhället förändras
Samhället är inte detsamma idag som det var för bara 2 decennier sedan. Internet, global kommunikation på civil nivå, individualistring osv. Det påverkar självklart hur information och kunskapsbildning. Den mätbara kunskapen (matematik, språk osv) blir självklart annorlunda i ett digitalt samhälle. Och det är det mätbara som man har fokuserat på istället för det viktiga, det vill säga vad eleverna lär sig. Kan barn stava sämre idag än på 60-talet? Mycket troligt. Men det handlar om ”det röda strecket i MS Word”, inte om att skolan är en ”flumskola”.
Läraryrket har kommit att bli mer komplext och man skall nu inte bara planera för undervisningen utan för hela verksamheten. För att lösa lokala problem och konstruera lokala arbetsplaner har därför arbetslagsarbete blivit en allt vanligare form att organisera personalen i, både inom förskola och skola. Även i den nya lärarutbildning kan man läsa att den förändrade lärarrollen ger samarbetet mellan arbetslag en ny stor betydelse. Fördelen med kommunaliseringen var att lärarnas autonomi ökade, vilket är bra eftersom situationen ser olika ut på olika skolor. Folkpartiet vill förstatliga skolan eftersom de vill ha en mer politiserad skola där politiker i större utsträckning ska kunna bestämma hur skolan skall tackla problem och vad lärarna skall lära ut.
Ett förstatligande kan förvisso vara en nödvändig, men alls icke tillräcklig förutsättning för en kvalitativt förbättrad skola. Det behövs bättre personal, bättre elever och en allmänt bättre skolmiljö. Detta handlar om incitament, urval, organisation, ledarskap och regelverk. Skolan måste organiseras så att lärarna i huvudsak undervisar och inte sammanträder. Administrationen har ökat dramatiskt och minskas denna frigörs stora ekonomiska utrymmen. Ett annat drag man bör använda är att återgå till ett urvalsgymnasium som förr. Beräkna ungefär 1/3 av eleverna till studieförberedande gymnasier, 1/3 till yrkesskola och 1/3 har läst färdigt och får börja arbeta. Då frigörs stora mängder lärarkrafter som antingen kan tryckas ner i grundskolan, eller friställas och medge löneökningar för de som är kvar.
Vi har alla gått i skolan och har en klar bild av vad skolan är för något. En av de största utmaningarna både som enskild lärare och som yrkesgrupp torde vara att hitta en lagom balans mellan individ och grupp, mellan en individualiserande undervisning och läroformer inriktade på samverkan. Skolan har dock fortfarande potential att vara både och, men jag tror att skolan måste ge mer plats för individuella läroerfarenheter och samtidigt odla samverkansprocesserna. Hur detta ska göras i praktiken har med den lärosyn och didaktisk kompetens man som pedagog och människa har.
Jag tänker avsluta med en gammal österländsk visdom som är aktuell såväl nu som på Platons tid:
”Påtvinga inte dina barn ditt sätt att leva – de tillhör en annan tid”
Peter