Igår skrev vi om Arbetsförmedlingens ledamot, den invandrade Joyce Kimwaga Lundin, som avgår efter att ha blivit avslöjad att sitta på dubbla stolar och gav sig själv och sin organisation Neem bidrag på 500 000 kronor. Idag kan vi berätta att hon år 2010 fick pris som ”Årets entreprenör” av tidningen Veckans Affärer.
Den utmärkelsen är en enda stor bluff. Är det verkligen entreprenörskap när man startar en organisation uppbyggd och baserad på rena bidrag? För det är just vad hennes organisation går ut på. Malin Siwe, komiskt nog ledarskribent på nu hårt krisande DN 2010, skrev så här den 17 mars 2010 i DN:
”Joyce Kimwaga Lundin har använt sin dådkraft inom ett annat område – bidragsindustrin, den som går ut på att starta projekt med hjälp av EU-fonder och svenska skattemedel. Kimwaga Lundin arbetade inom det stora EU-finansierade projektet Mångfald i företagsamhet som drevs i Flen, Katrineholm och Vingåker 2002–2005. Då startade hon Neem, nätverket för entreprenörer från etniska minoriteter.
Sedan dess har projekten avlöst varandra, huvudsyftet har varit att få invandrarkvinnor att starta eget för att finna annan försörjning än socialbidrag.
Ett av projekten hette Pitem II (partnerskap för integration, tillväxt, entreprenörskap och mångfald) där mikrokrediter stod i fokus. Där fanns inte bara sörmländska Neem med utan också organisationer i Norrtälje, Skaraborg och Östergötland.
Från projektet finns en slutrapport, en utvärdering och en följeforskningsrapport. Av dessa dokument framgår att 13 kvinnor fick mikrolån, 67 av 118 deltagare har upprättat individuella handlingsplaner eller affärsplaner, att det funnits tio handledare och en massa seminarier och konferenser. Samt en bok om mikrokrediter.
[...]
Det senaste projektet Joyce Kimwaga Lundin fått pengar för är ett mikrofinansieringsinstitut. Det invigdes av Maud Olofsson i september i fjol (läs 2009, red anm). Denna gång har de vanliga finansiärerna skjutit till drygt 9,2 miljoner, varav 6,3 ska användas i Sörmland. 81 kvinnor är med i projektet, hittills har 15 startat företag”.
Var någonstans är den imponerande insatsen att lotsa några invandrade kvinnor till ett kreditinstitut som i egen regi gör ansträngningar att nå just deras målgrupp. Vari består egentligen Joyce Kimwwaga Lundins imponerande entreprenörskap?
Anledningen till att hon avgick från AF är den kritik som kom efter att det uppdagats att organisationen Neem, som Joyce Kimwaga Lundin driver, fått nästan en halv miljon kronor i bidrag från Arbetsförmedlingen, där hon själv satt och bestämde vilka som skulle få bidrag.
Årets entreprenör skall inte vara en utmärkelse som förknippas med bidragsberoende, det kan inte ligga någon rimlighet alls i detta. Förmodligen var det ännu en politisk korrekt utmärkelse av någon från mångfalden. Ett spektakel, jippo och ren bluff. Hela denna invandrarkarusell är baserad på bidrag i någon form. Dessa kvinnor som skulle öppna egna företag fick alltså statliga bidrag i stället för kommunala socialbidrag. Vad är skillnaden? Allt kommer från samma börs ändå – skattebetalarna.
Och hur många av dessa 15 kvinnor som hade kommit igång med hjälp av dyra skattemedel, har fortsatt att utvecklas till något vinstgivande företag att tala om?
Relaterat
Svart ledamot i AF avgår efter gett sig själv en halv miljon i bidrag
Sparkade Generaldirektören Bermudez som har regeringens förtroende vill ha högre lön
AF:s generaldirektör Bermudez bror Alfonso krävs på 55 miljoner
Reinfeldts M-toppkvinna avgår efter skandal och misstänkt bedrägeri mot egna regeringen
Ledamot i AF:s styrelse bedrägerimisstänkt