I ännu en debattartikel om Sverige, politisk korrekthet och vår kultur skriver Tomas Erazim, (M), idag den 6 juni i Höglandnytt bland annat ”Jag anser att vi behöver lyfta fram vår svenska nation. Vi behöver våga känna stolthet över vårt land, vår kultur och vår plats i världen”.
”Jag blir så ledsen, när vi i vissa delar av vårt samhälle vänder ut och in på oss för att inte lyfta fram gamla traditioner och gammal kultur i rädsla för att vi skall kränka andra. Den politiska korrektheten och tabuet kring att diskutera dessa frågor är kvävande och retar upp mig”, säger Tomas Erazim (M) vice kommunalråd i Eksjö kommun i sitt nationaldagstal i Hult.
Det är en stor ära för mig, att få hålla talet här i Hult på nationaldagen 2013! Jag kan med lite avund se mig ut över världen och se hur andra länder och andra folk firar sina nationaldagar med mycket mer pompa, ståt och festande än vad vi i vårt land gör och jag kan faktiskt tycka att det är synd, för tänk vad mycket vi har egentligen att vara stolta över!
Nationaldagen som helgdag firar bara sin 8:e födelsedag, för det var år 2005, som vi fick en ledig dag. ”Svenska flaggans dag” blev först 1983 nationaldag och 1996 blev dagen s.k. ”salutdag”, då man i Stockholm avfyrade 21 skott mitt på dagen. Ni vet kanske, att datumet den 6 juni firas av två anledningar. Den första är att vi firar minnet av att Gustav Vasa blev kung av Sverige och därmed gjorde definitivt slut på Kalmarunionen och Sverige blev ett självständigt land. Den andra anledningen var att detta datum den 6 juni utfärdades ”1809 års regeringsform”, som kom att gälla ända fram till 1974 och som gjorde slut på enväldet och etablerade den begynnande demokratin i Sverige.
Varför drar jag nu historien bakom vår nationaldag? Jo, jag anser, att vi behöver lyfta fram vår svenska nation. Vi behöver våga känna stolthet över vårt land, vår kultur och vår plats i världen. Jag blir så ledsen, när vi i vissa delar av vårt samhälle vänder ut och in på oss för att inte lyfta fram gamla traditioner och gammal kultur i rädsla för att vi skall kränka andra. Vid den här tiden på året brukar diskussioner om skolavslutningar skall hållas i den lokala kyrkan hållas och det är inte många månader sedan vi hörde om eleven som inte fick klä ut sig till pepparkaksgubbe på julavslutningen för att det kunde vara stötande. Sån’t här gör mig fruktansvärt upprörd och tyvärr finns det fler exempel.
Självklart skall vi fira skolavslutning i kyrkan! Självklart skall vi fira helgdagar och begivenheter, som vi alltid har gjort och vi skall inte vara rädda att det kränker någon, för det är först då vi har avsikten att påverka någon annan att tycka som vi, tro som vi, göra som vi mot dennes vilja, som vi kränker. Respekt skall alltid finnas mot andra kulturer, men den respekten skall vara ömsesidig. Den politiska korrektheten och tabuet kring att diskutera dessa frågor är kvävande och retar upp mig. Vi kan vara stolta över att vara svenska och vi SKALL också vara stolta och vi måste passa på denna och andra nationaldagar, att påminna oss om detta faktum.
[...]
Den blåa fanan med gyllene kors kan vi med stolthet och glädje hissa, inte bara på vår nationaldag. Jag fick för många år sedan förmånen att jobba och studera i Kanada och för ett par år sedan hälsade jag på en mycket god vän under deras nationaldag den 1:a juni i huvudstaden Ottawa. Vilken upplevelse! Så många rödvita flaggor och lönnlöv har jag aldrig sett förut. Kanada består av folk från ett stort antal människor från olika kulturer, men alla är stolta över att vara kanadensare. /…/ Det var en fantastisk dag!
[...]
Jag blir ledsen och upprörd över att vår blågula svenska fana i vissa sammanhang är förknippade med rasism. Det finns de som försöker använda sig av den svenska flaggan för att stänga ute och dela upp människor med olika hudfärg, kultur, tro och språk i ”vi och de”. Detta vänder jag mig å det kraftigaste emot.
[...]
Att lära sig om den egna kulturen, att känna till sin historia med ett öppet sinne, gör att vi blir trygga både i vår kultur och i vår identitet. Ju tryggare vi är i vår egen kultur, desto mer generös och öppen kan vi vara mot andra kulturer och förstå att kulturer påverkar varandra.
[...]
Därför vill jag i mitt tal uppmana alla att fortsätta att ge näring och sköta våra kulturella rötter, stolt sträcka på våra ryggar och säga att: ”Jag är svensk och jag vågar säga det och jag vågar visa det”.
[...]
Innan jag avslutar talet och vi sjunger vår nationalsång, vill jag önska er alla en riktigt skön svensk sommar med blåklockor och prästkragar, jordgubbar och glass, kvällsbad, midsommarstång, sill och nubbe, lata dagar i en hängmatta och grillkvällar tillsammans med goda vänner. Låt oss då med tacksamhet, glädje och stolthet lyfta våra blickar mot vår svenska fana och högt och ljudligt stämma in i vår svenska nationalsång Du gamla, du fria!
Tomas Erazim
Fotnot: Visst, Tomas Erazims, kommunfullmäktige i Eksjö, text innehåller givetvis en del floskel och lite PK också, men han är säkert rädd om jobbet. Men hans text och tal är väl på gränsen till att få smaka Reinfeldts partipiska eller i alla fall att få sig en uppsträckning av någon högre moderat.