Männen från den romska byn lovade Petrina ett arbete i Sverige. Men när hon kom hit ändrades villkoren, säger hon. Petrina tvingades välja mellan att tigga pengar till männen eller prostituera sig. Nu har hon polisanmält männen för människohandel. ”Jag vill att de ska fängslas så att inte fler utnyttjas”, säger hon.
DN har tidigare berättat om tiggare i Stockholm från byn Malu Vinat i Rumänien. Claudia och Nico Sbircea, som DN följde i februari, har varit i Stockholm flera gånger och tiggt för sin egen försörjning.
– Vi behåller vartenda öre själva, sade Claudia Sbircea till DN i mars.
För andra kan villkoren vara annorlunda. Nu vittnar en annan tiggare om en helt annan bild. Petrina, 41, har ett blått öga och är nedstämd men beslutsam. För några dagar sedan polisanmälde hon två män från sin hemby i Rumänien för påtvingat tiggeri, människohandel, och två fall av misshandel.
Petrina berättar för DN att hon och flera andra från den romska byn i Rumänien blivit lurade till Sverige med löften om jobb. Men när hon steg av bussen på Stockholms central ändrades villkoren och hon fick välja mellan att tigga pengar till männen eller att prostituera sig. Petrina valde att tigga. Hon fick ett arbetsschema och tilldelades en tiggarplats. Varje dag mellan 09 och 19 skulle hon tigga på den bestämda platsen. Bara en liten del av pengarna fick hon behålla. Resten tog männen.
– Tiggde jag ihop tre hundra så tog han två hundra och lämnade resten till mig. Det är lite, men ändå mer än vad jag kan få i Rumänien. Det är därför många av oss åker tillbaka hit. I Rumänien vill ingen anställa oss och i Spanien finns det inga jobb längre, säger hon.
– Ibland gömde vi undan pengar för männen och hade vi tur kunde vi smita i väg och skicka pengarna hem till familjen innan dagen var slut, säger Petrina.
Hon säger att det finns tio till femton personer i husvagnslägret i Stockholm som tigger åt männen, ”producerar” som det kallas. Men Petrina vill helst inte tala om de andra.
– Jag vill inte skapa större problem än jag redan har gjort. De andra får komma hit och berätta sin historia om de vill. Men jag vet att de inte vill. Hade han inte slagit mig och min syster hade jag aldrig berättat det här för någon.
Männen som Petrina säger organiserar en del av tiggeriet i Stockholm kommer från samma hemby som hon. Enligt Petrina ska de ha arbetat i Sverige från och till i sex sju år.
– De åker fram och tillbaka. Stannar i tre fyra månader och åker sedan hem till sina familjer. För pengarna renoverar de sina hus och köper bilar. Men det är inte alla som kommer hit som utnyttjas. Familjer med starka män vågar de inte ge sig på.
Själv är Petrina ensamstående och frånskild. Hemma väntar hennes förlamade gamla mamma och dottern, som föddes när Petrina arbetade som hushållerska i Spanien. Petrina kan inte hålla tillbaka tårarna när hon talar om sin dotter. Hon är rädd att familjen kommer att utsättas för repressalier när hon nu gått till polisen.
– Jag är rädd att de skadar mig eller min dotter.
Petrina har varit i Sverige två gånger. Första gången var hon här i tre månader och tiggde för männen. Den senaste gången, i mars i år, gav hon sig av på egen hand till Sverige, tillsammans med sin lillasyster. De undvek de andra och behöll alla tiggarpengar för sig själva. När männen fick nys om att de befann sig i Stockholm sökte de upp de två kvinnorna och försökte tvinga till sig pengarna. Men Petrina vägrade.
– Jag behöver pengarna till min dotter och min mamma. Dessutom är det jag som har jobbat ihop dem.
Händelsen resulterade i ett tumultartat bråk förra lördagen – där en av männen enligt Petrina slog henne och hennes syster i ansiktet med knytnävarna och hotade att sätta eld på deras husvagn. Petrina gick direkt till polisen och anmälde brottet.
– Alla svenskar frågar om jag har någon chef och jag är drillad att hela tiden svara ”nej ”. Men nu har det gått för långt. Han ska inte få slå och hota mig och min syster.
Petrina säger först att hon inte fick behålla ett enda öre av pengarna hon tjänade ihop. Några timmar senare svarar hon en tredjedel. Till polisen säger Petrina att hon och männen delade lika på inkomsten.
Varför ändrar du dina uppgifter?
– Jag vill inte ställa till större problem än jag redan har gjort, säger Petrina.
Det är svårt att veta vad som stämmer, men Petrina säger att hon dagligen lämnat ifrån sig en stor del av pengarna hon tjänat till männen. Något hon inte kände till att hon måste göra när hon pantsatte sina smycken för att ha råd med bussbiljetten hit från Rumänien.
– Hade jag vetat att jag skulle arbeta för någon annans räkning skulle jag aldrig ha kommit hit, säger hon.
Enligt Petrina är mannen som leder delar av det organiserade tiggeriet i Stockholm medelålders och kör en bil med utländsk registreringsskylt för att inget ska koppla honom till Sverige, där han har sin verksamhet.
– Han vet precis vad han gör. Han har suttit i fängelse i Rumänien. De här killarna är farliga, säger Petrina.
Fotnot: Petrina vill berätta sin historia med namn och bild, men DN har valt att inte publicera Petrinas riktiga namn samt namnet på hennes hemby för att skydda henne mot repressalier.