INSÄNDARE Hur skulle en vanlig journalist agera mot två fascister som arbetar inom Utrikesdepartementet som nekar honom att komma in i UD:s lokaler och att delta i presskonferenser som äger rum i UD:s pressrum, Bella Venezia på Rosenbad och Regeringskansliet?
Och, hur skulle en vanlig journalist agera mot dessa två fascister som anklagade honom för att vara en säkerhetsrisk utan att förklara varför under mer än 15 dagar har de inte förklarat vilken typ av säkerhetsrisk denna journalist utgör?
Vad skulle en 82-årig internationell journalist med många hälsoproblem (en hjärtinfarkt, två by-passoperationer, fyra kärloperationer i vänster ben och två i höger ben, samt diabetes och synproblem plus prostataoperation), göra mot dessa två maktgalna pojkar som heter Claes Jernaeus, 66 år gammal och chef för Pressrummet och Svante Liljegren, 43 år gammal och Säkerhetschef, som vägrar att ta sitt ansvar och bara leker leken ”Katten med råttan”?
Jag heter José Luis Belmar, (mexikan), och jag har arbetat i Sverige som utrikeskorrespondent i 26 år. Under dessa 26 år jag har haft många diskussioner med några tjänstemän inom Utrikesdepartementets presschefer, därför att dom aldrig tyckte om mitt sätt att fråga när jag deltog i presskonferenser – arrangerade av myndigheterna. Men, under de sista tio åren, var situationen hemsk, tack vare en arrogant fascist med namnet Claes Jernaeus, som gång på gång, försökt trakassera mig. Mitt brott? Att sätta Jernaeus på den plats han borde vara: på golvet och visa honom att han inte vet någonting om journalistik.
Jag har aldrig deltagit i något evenemang i UD:s Pressrum utan att fråga Claes Jernaeus om detta var O.K. Detsamma gäller för andra evenemang i UD:s lokaler.
Jag tänker anmäla båda för trakasserier, (brott mot /red anm.) yttrandefrihet och lögner mot mig genom att manipulera fakta, och Svante Liljegren, Säkerketschef för UD, för att anklaga mig för att vara en säkerhetsrisk för Utrikesdepartementet baserat på Jernaeus berättelser, utan att definiera vilken typ av säkerhetsrisk jag skulle utgöra. Jernaeus är överens med Liljegren om att jag representerar en ”säkerhetsrisk” för UD och båda nekar mig min rättighet att få anklagelsen skriftligt på UD:s brevpapper.
Men leken ”katten med råttan…” fortsätter.
- - Jernaeus svarar inte, men meddelar mig att ärendet ligger hos Liljegren.
- - Liljegren svarar inte, men meddelar mig att han skickade frågan till rättsekretariatet (Ann-Sofie Asplund).
- - Jag frågar Liljegren om rättsekretariatet svar.
- - Liljegren svarar: ”Jag vet inte. Du måste fråga Rättsekretariatet” [sic].
- - Jag frågar Ann-Sofie Asplund om svaret.
- - Asplund svarar att det inte finns något om mig på Rättsekretariatet.
- - Jag frågar båda fascisterna : ”Vad händer nu?
- - De svarar inte.
- - Fr. Asplund meddelar mig att om jag vill ha ett svar, måste jag fråga Svante Liljegren.
- - Jag svarar Fr. Asplund att ”Katten med Råttan…” leken, börjar om igen.
Och allt började för 26 år sen, med vad politiker i Sverige tror vad ”Yttrandefrihet” betyder.
Eller hur?
José Luis Belmar
Utrikeskorrespondent i 26 år
”José Luis Belmar heter en fascinerande man från Mexiko som sedan 1987 bor i Sverige. Han är journalist, har arbetat som korrespondent för både radio, tv och tidningar.”
Fotnot: Exponerat.info påpekar att vi inte står bakom alla åsikter som publiceras av andra i krönikor. Flera gånger kan vi, som annan media ibland gör, publicera krönikor med andra åsikter just som diskussionsmaterial för läsarna. Vi anser att detta är demokratiskt att inte bara publicera en sida, och/eller radera banna folk som i kommentarerna har andra åsikter än majoriteten på Exponerat. Diskutera gärna denna artikeln – har Belmar rätt eller fel?