Oisín Cantwell snedvinklar saker som vanligt

Cantwell:

”Först 1948 hittar jag ett upplopp som möjligen skulle kunna infogas i en sverigedemokratisk historieskrivning, Tattarkravallerna i Jönköping. Men nej, det var lokalbefolkningen som gick till angrepp mot landsmännen ur resandefolket efter en längre tids påståenden om att främlingarna besudlade stadens kvinnor, var skojare som lurades i affärer och sög ut kommunens kassa genom att leva på fattigvården (känns verklighetsuppfattningen igen?).”

Wikipedias förklaring:

”Jönköping hade under 1940-talet ett stort antal resande (”tattare”) som var bosatta på Öster (främst kring Östra Torget). Öster var vid denna tid stadens slum, speciellt Kålgårdsområdet. Det hade länge funnits stora motsättningar mellan resande och andra svenskar, och i Jönköping med sin stora resandekoloni var dessa extra starka. Det gick rykten om att resande överföll människor ur den övriga befolkningen och att de fick ekonomiskt stöd från Jönköpings stad.

År 1924 tillsatte stadsfullmäktige en kommitté vars uppdrag var att utreda det som fattigvårdstyrelsen definierade som ”tattarplågan”. Utredningen kom aldrig igång men uppdraget återkom i den stora så kallade ”Tattarutredningen” 1934-1944. En grundtanke i utredningen, vars grund var rasbiologisk, var att de resande utgjorde en speciell ras vars individer var ”degenererade och nervöst belastade – anfrätta inifrån”. Ett talande uttryck för fattigvårdens syn på dem är det uttalande dess ordförande gjorde så sent som 1948:

[...]

Kring midsommar 1948 var det en laddad stämning i Jönköping. Några människor hade lyckats hetsa upp folkmassan till att attackera Kålgårdsområdet på Öster i staden där de flesta resande bodde. Folkmassan gick i stort sett till attack mot alla som tillhörde resandefolket. De resande barrikaderade sig i sina lägenheter. Folkhopen trängde sig även vid vissa tillfällen in i bostäderna, som vandaliserades. Det finns uppgifter om resande som fick kasta sig ut ur fönster för att komma undan att bli skadade. Ögonvittnen beskrev det som att folket ”väntade på en boxningsmatch” vid tillfället. Många småpojkar utnyttjade tillfället och skrek åt folkmassan att det var slagsmål mot de resande, varefter folk rörde sig dit för att sedan när det inte blev slagsmål troppa av en efter en. Detta mönster upprepades under flera dagar.

Både Polisen och pressen tog i stort sett folkhopens sida i kravallerna. I lokaltidningarna framställdes det snarare som en boxningsmatch än kravaller och att de resande hade sig själva att skylla. Kravallerna hade brutit ut på grund av de egenskaper som de resande påstods ha, vilka ledde till en ”fullt berättigad aktion” från ”hederliga svenskars” sida. Kravallernas ledare, vilka ansågs vara två lastbilschaufförer, intervjuades i lokalpressen och kallades ”de vitas ledare” där de lovade att fortsätta tills de resande var utkörda ur staden. I omkring fem dagar höll jakten på ”tattare” igång. Män körde omkring i bilar beväpnade med blydaggar och påkar på jakt efter resande att misshandla, medan andra gick omkring beväpnade på gatorna. Till slut stävjade polisen de värsta våldsamheterna och de ebbade så småningom ut. Många personer ur resandefolket misshandlades men ingen dog. De resande flydde staden under och efter kravallerna för att slippa repressalier.”

Athena: Jag tycker snarare att det bevisar att det alltid har funnits spänningar mellan svenskar och främlingar som svenskarna inte har haft någon som helst valfrihet att välja att bo i ibland. På 40-talet vågade svenskarna säga ifrån om de gettho områden som ”de andra” byggde upp. Om politikerna hade lyssnat mer på sin befolkning både då som nu hade man kunnat förebygga många kravaller.

Cantwell:

”Det går att rabbla exempel i all evighet, men polletten bör vid det här laget ha trillat ner även hos de mest inbitna Sverigevännerna. Det här är inte rätt plats för en djupare analys av likheter och skillnader mellan forna tiders oroligheter och dagens. Men då inte bara rasistiska sajter utan även svenska parlamentariker för grumliga resonemang om etniska förklaringar till att förorterna står i brand bör det påpekas att kravaller lika gärna kan startas av ättlingar till Gustav Vasa som av människor med bakgrund i Mellanöstern eller Balkan.”

Athena: Där har Oisín lite fel vilket jag ovan har bevisat. Sen Sverige blev demokratiskt och det infördes allmän rösträtt har inte svenskar startat speciellt många kravaller. Här är en lista på kravallerna för de som vill läsa mer.

• Rösträttskravallerna i Stockholm 1902
• Sandökravallerna 1907
• Junikravallerna 1917 även kallade Hungerkravallerna 1917
• Möllevångskravallerna 1926
• Brädgårdskravallerna 1931 Halmstad
• Ådalshändelserna 1931
• Klemensnäskravallerna 1932
• Långfredagskravallerna i Uppsala 1943
• Götgatskravallerna 1948
• Tattarkravallerna i Jönköping 1948
• Karlskronakravallerna 1949
• Berzeliikravallerna 1951
• Slaget om Hötorget 1965
• Hötorgskravallerna 1965
• Götaplatskravallerna 1965
• Kårhusockupationen 1968
• Båstadskravallerna 1968
• Almstriden 1971
• Kungstorgsockupationen 1976
• Heta linjen-kravallerna 1982
• 30 november1991
• Reclaim the City 1999

”Alla kravallerna har haft en uttalat mål och anledning och de som har startat kravallerna har även deklarerat vad de vill och vad målet är. Om vi tar almstriderna som exempel så är det ju lätt att förstå vad det handlade om. Alltså att folk ville att almarna skulle stå kvar men ingen materiell egendom förstördes och man tände inte eld på bilar helt randomize. Wikipedia/Almstriden

Athena: Behöver aldrig en journalist på Aftonblaskan vederlägga det han påstår? Han borde säga vilka kravaller i modern tid som beror på fattigdom och där det är uteslutande unga män närvarande. Berodde Göteborgskravallerna på fattigdom? Aftonbladet verkar tro att deras läsare är väldigt svagbegåvade om de inte kan googla sig till information själva, det är i sig att förnedra den arbetarklass som tidningen tror att de har som läsekrets. Att idiotförklara läsare är att visa fascism mot folket.

Pallas Athena

AB