Trots att antalet äldre invandrare ökar i Sverige blir det inte fler modersmålsanpassade äldreboenden i Sveriges tio största städer. Undantaget är Stockholm där det i dag finns dubbelt så många olika sorters profilerade äldreboenden än för tio år sedan och Catharina Tavakolinia, VD på Kavat Vård i Stockholm, tror att det kommer bli ännu fler i framtiden.
– Jag tror att utvecklingspotentialen är jättestor. Behoven finns och det kommer nya grupper som har svenska som andraspråk. Det kommer växa lavinartat och det finns inget stopp för det. Det är svårt till och med för oss själva att förutse, säger Catharina Tavakolinia, VD på Kavat Vård i Stockholm.
Än så länge är det bara i Stockholm som de profilerade äldreboendena blir fler. Malmö har inga alls och i Göteborg har antalet profilerade äldreboenden minskat. I sju andra av Sveriges största kommuner har antalet boenden knappt förändrats alls enligt en genomgång som SR International har gjort.
För tio år sedan fanns det fyra olika sorters profilerade äldreboenden i Stockholm. De var riktade till finsktalande, spansktalande, persisktalande och judiska seniorer. I dag har alternativen blivit betydligt fler med bland annat äldreboenden anpassade för arabisktalande, kurdisktalande och HBT-personer.
Soheila Soltani är verksamhetschef på det persiskspråkiga äldreboendet Persikan som funnits i Stockholm sedan 2010. Hon menar att anledningen till att så många äldre har sökt sig dit är för att de känner sig trygga i bland annat språket och matkulturen.
– Språket, maten, miljön och kulturen. Det är det som uppskattas, säger Soheila Soltani, verksamhetschef på Persikan i Stockholm.
Varför då tror du?
– Man kan göra sig förstådd och man kan förstå. Man kan äta sin egen mat som man har varit van vid. Man kan tala om sina behov, säger hon.
På äldreboendet Persikan är all personal tvåspråkig och pratar både persiska och svenska. I korridoren mellan rummen hänger det en whiteboard med planerade aktiviteter och från tvn i det gemensamma rummet strömmar det persisk musik. 86-åriga Eftekhar Shojaee Ababasi är en av de boende på Persikan och säger att hon valde ett persiskt boende för gemenskapen.
– Vi är från samma land och pratar samma språk och det är bättre för mig. Vi pratar tillsammans och äter tillsammans så för mig är allting bättre så här, säger Eftekhar Shojaee Ababasi.
Verksamhetschefen på Persikan, Soheila Soltani säger att det gemensamma språket leder till ett bättre samspel mellan personalen och de äldre.
– Det som skiljer sig det är att ibland så behöver man kanske inte en tablett för sin onda arm utan man behöver någon som sitter bredvid en och pratar och som förstår att man är ledsen, säger Soheila Soltani.
Ett skäl till att det blivit fler äldreboenden just i Stockholm är att äldre människor i Stockholms län själva har kunnat välja boende sedan det infördes ett valfrihetssystem för äldrevård 2009. Det har lett till att många äldre nu flyttar från en kommun till en annan för att bo på ett äldreboende som passar dem.
Samma valfrihetssystem finns bara i ett fåtal andra kommuner i landet men även om det funnits överallt är det tveksamt om det hade öppnats så många fler äldreboenden, det säger Greger Bengtsson utredare på Sveriges kommuner och landsting och statlig utredare för effekten av valfrihetssystem i äldrevården.
– Utvecklingen hittills har visat att det framförallt har varit i Stockholm och runtomkring Stockholm, där man har startat valfrihetssystem, där den här typen av verksamhet har etablerat sig. Är man ute i andra delar av landet där man kanske inte har tillräckligt med platser för kommuninvånarna så är risken stor att det inte kommer etablera sig några nya alternativ även om man inför ett valfrihetssystem, säger Greger Bengtsson.
Catharina Tavakolinia, på Kavat Vård, tror tvärtom att ett valfrihetssystem skulle skapa fler boenden i hela landet. Hon säger att antalet äldre invandrare ökar och att det redan i dag finns både önskemål och behov av fler profilerade boenden för andra invandrargrupper.
– Vi ser behov av polskt, turkiskt och somaliskt boende. Vi ser redan nu de här behoven inom en period av fem-tio år framåt. Jag har ju också medarbetare och människor i hela landet som tar kontakt med mig och vill ha stöd och tips om hur de kan göra samma i sak i mindre städer. Så vi kan inte ens förutse i vilken takt det skulle kunna ta form, säger Catharina Tavakolinia.