Bild:Magdalena Prevéus UNT
Varning för SNYFT: Det har gått en månad sedan de rumänska zigenarna i Söderfors besökte socialkontoret i Tierp för att få hjälp med sin situation. De bor i ett spartanskt hus utan varmvatten och försörjer sig genom att spela på gatan. Daniela Lupu bor med sin man och fyra barn i en tvåa på gården i Söderfors.
Den yngsta pojken är nio månader och har aldrig badat. ”Vi har inte varmvatten och jag vill inte att han ska frysa”, säger Daniela Lupu.
På gården bor det åtta familjer och arton barn. Några bor i lägenheter, andra i uthus utan el och vatten. Alla familjer delar på en dusch. De brukar också gå till kyrkan på samma gata för att äta och duscha. Daniela Lupus två äldsta barn går i skolan i Tierp men det finns även barn på gården som inte går i skolan. Hon tror att det beror på att de skäms för att de inte är rena. För en dryg månad sedan besökte alla familjer i Söderfors socialkontoret i Tierp för att få hjälp. I första hand vill de ha pengar eftersom de inte klarar sig ekonomiskt på att spela dragspel på gatan.
– Jag går till postlådan varje dag för att se om det har kommit något beslut från socialtjänsten. När jag ringer säger de bara vänta, vänta, berättar Daniela Lupu.
Den som har uppehållsrätt och ett arbete med en arbetsgivare har rätt till socialhjälp. Även den som inte har uppehållsrätt kan få hjälp med punktinsatser eftersom den enskilda kommunen ansvarar för alla människor som vistas där.
– En punktinsats kan exempelvis vara matpengar, säger Jonas Segerlund.
Mamma Diana Christina Maradin med bebisen Rebecca och Maria Ramona Maradin. Foto: Hans E Ericson UNT
Att de hamnade i Söderfors var en slump. I början bodde de i en bil men blev snart upptäckta av Mauri Harju, föreståndaren för Finska Pingstförsamlingen i Söderfors. Han tyckte synd om dem när det började bli kallt och gav dem en tillfällig bostad i kyrkan.
Sedan drygt ett år tillbaka hyr de en nedgången gård i närheten. Det har kommit ytterligare några familjemedlemmar och i dag är de runt 40 personer som bor tillsammans. 23 vuxna och 16 barn säger någon men siffran är oklar, liksom vad alla heter och hur gamla de är.
På tiggeriet under en dag brukar de få in några hundra kronor. De försörjer sig genom att spela på gatan i Uppsala och Gävle.
Maria Maradin vet inte hur mycket de betalar i hyra men hon berättar att pengarna de får av att spela inte räcker särskilt långt. Nyligen var de tvungna att investera i en bil eftersom de inte hade råd med buss- och tågbiljetter. En stor del av pengarna går till mediciner till Maria Maradins mamma som har diabetes. Och så ska de ha mat till alla.
– Vi brukar leta i mataffärernas sopcontainrar. Nyligen fick vi tag på både äpplen och olja i en container.
Medlemmarna i Finska Pingstförsamlingen brukar hjälpa familjerna med mat, kläder och leksaker. De får också komma till kyrkan för att duscha eftersom de saknar varmvatten på gården.
– Det är jobbigt att se hur familjerna har det. Jag tycker särskilt synd om barnen, säger föreståndaren Mauri Harju.
Nu har familjerna fått ännu ett bekymmer. De har obetalda hyror på nästan 350 000 kronor, enligt den privata hyresvärden. Han har dessutom sålt gården och den nya ägaren vill inte längre hyra ut.
Mauri Harju funderar på om det finns lediga lägenheter i Karlholm. Han tycker att kommunen borde ställa upp för familjerna och ordna fram lägenheter. Sergio Pruteanu säger sig vara beredd att bo var som helst, bara de har mat, vatten och värme.
I dag är det si och så med värmen. För ett tag sedan blev elen avstängd i ett par dagar. Nu har kommunen löst problemet men det är fortfarande kallt i husen. Så kallt att Maria Maradin måste ha både ugnen och alla spisplattor på för att inte brorsbarnet Rebeca, 1,5 år, ska frysa när hon kryper runt på golvet.
– Vi vill leva som svenskarna, säger Maria Maradin. Vi vill gå i skolan och arbeta som alla andra, men vissa här saknar personnummer och då är det svårt. Det är många barn som bor här. Den minsta är bara sju månader, säger hon.
Enligt Karin Herbertsson, rektor för rektorsområde 1 i Tierp, tar skolan emot alla barn upp till 16 år som är skrivna i området. Enligt henne spelar det ingen roll om barnen saknar personnummer eller identitetshandlingar och skolan har ofta flyktingar och papperslösa elever i verksamheten. För att få ett grepp om alla barn som bor i skolans upptagningsområde brukar skolpersonalen med jämna mellanrum göra sökningar mot folkbokföringen för att hitta barn.
Karin Herbertsson känner till de zigeniska familjerna i Söderfors och berättar att flera av barnen därifrån går i olika skolor i området.
– Vi vet att skolan spelar en viktig roll för de här barnen. Dels kunskapsmässigt men också socialt. De får en fast punkt och ett sammanhang när de går i skolan, säger hon.
”Barnen skäms för de inte är rena,” och ”Vi har inte varmvatten och jag vill inte att han ska frysa”.Men se till att de får tvätta sig. Det finns vatten. Bara att värma. Tidigare fanns det snö att smälta. Inte ovanligt att man gör så om man bor på landet och vattenledningen har frusit till exempel. Klart barnen skäms. Men de vuxna borde skämmas ännu mer. Leta i mataffärernas sopcontainrar efter mat gör fattiga svenskar också. Vad är problemet? Med en inkomst på ett par hundra per dag, hur har de då råd att köpa ny bil?
Det är inte svårt förstå att de vill bo i den gamla idylliska bruksorten. Bruket grundades av Charles de Geer på 1720-talet. Karlholm är en gammal vallonbygd. Karlholm ligger inte långt från Tierp, där finns asylboende. Med kända problem som infinner sig som ett kravbrev från posten. En fyrarumslägenhet i ett parhus kostar ca 7 909 kr i månaden. Sedan finns det fristående hus som också går att hyra. På en inkomst av ca 200 kronor per dag blir det nog svårt att betala hyran. Vem ska betala nuvarande hyresskuld på nästan 350 000 kronor? Det är inte svårt att gissa.