Inte en vinter till i isolering, ensamhet och oro. 89-årige Herbert Engström vägrar lämna sjukhuset om han inte får plats på ett äldreboende till hösten. Jag har tappat mycket av livsglädjen, säger han.
När den här artikeln skrevs av Arbetarbladet 7/5 befinner sig Herbert Engström sedan två veckor tillbaka på avdelning 112 på Gävle sjukhus. Här, klädd i en lite för stor sjukhuströja med märkningen ”80–90 kg”, känner han sig trygg för första gången på länge.
Han vägrar återvända till sin lägenhet om han inte får löfte om plats på ett äldreboende till hösten. Helst i Hille där han är född och har jobbat i stort sett hela sitt liv
– Det har varit en otäck vinter, säger Herbert. Om de kör mig härifrån sätter jag mig i trappan, de får sätta ut en flaska vatten åt mig. Så får det gå som det går, fortsätter han.
Vid ett tillfälle skulle han stänga balkongdörren, men tappade balansen och föll över teven som brakade i golvet. I ensamheten har känslan av otrygghet växt och Herbert vill inget hellre än att flytta in på ett äldreboende. Men svaret från kommunen är att hans ”oro och ängslan inte är av den omfattningen att han är i behov av den omvårdnad, stöd och tillsyn som berättigar till ett särskilt boende”.
Efter att Herberts ärende har legat på förvaltningsrättens bord i drygt ett halvår, kom beslutet: han har rätt till äldreboende.
Han åkte därför självmant från sjukhuset och det var en synligt lättad Herbert som Arbetarbladet träffade vid köksbordet hemma i lägenheten i Strömsbro.
– Nu kanske det blir nytt liv igen, säger han. Och så blir det sommar och man kan vara ute lite.
I går förmiddag påpekade Ulla Hamrén att kommunen fortfarande kan överklaga förvaltningsrättens dom, men efter lunch hade Herbert och hans anhöriga fått beskedet att det inte skulle bli så. Inom tre månader ska Herbert ha fått en plats på ett äldreboende, i annat fall riskerar kommunen vitesföreläggande.
Kommunen tyckte inte att Herberts ängslan och oro var ”av den omfattningen” att han hade rätt till äldreboende.
Men det anser förvaltningsrätten som fäster större vikt vid hans egna upplevelser av otrygghet och ensamhet. Herbert kan inte garanteras en skälig levnadsnivå i sin bostad, är slutsatsen. Inte heller tycker rätten att man kan begära av en 89-åring att han ska vara tvungen att flytta till en annan privat bostad innan ett äldreboende kan bli aktuellt, vilket kommunen har föreslagit. Ulla Hamrén, chef för biståndsenheten, anser fortfarande att kommunen gjorde rätt bedömning.
