Efter 22 år kom Östersunds kommun helt plötsligt på att svenska Anette Lundh som lider av en ryggskada efter en enorm bilkollision inte längre ska få färdtjänst. Buss gäller nu istället. Handläggaren klubbade detta trots att läkarintyget säger att Anette inte ens får lyfta en matpåse.
När kommunen konfronteras med det horribla belsutet säger kommunens handläggare Annica Sivertsson att hon inte vill gå in närmare på hur kommunen resonerade inför beslutet. Hon kan heller inte kommentera enskilda ärenden och vad som gör att Anette Lundh mister rätten till färdtjänst efter 22 år. Det är tydligt att kommunen inte vågar säga att invandrarnas ekonomiska bistånd är så skyhöga att de inte längre har råd att betala för svenskarna.
Läkaren klassade henne redan för 22 år sedan som tio procents invalid på grund av ryggskadorna. Och värre blir det varje år. Bilen Anette satt i sladdade 1991 av vägen och kraschade mot en lyktstolpe med passagerarsidan först, precis där Anette Lundh satt.
– Om jag hade haft bilbälte hade jag dött. Det var en fruktansvärd krasch. Och ryggen blir bara sämre för varje år. Det är en kamp att gå upp varje morgon. Det värker så fort jag rör på mig, säger Anette.
Tack vare färdtjänsten har Anette haft en dräglig vardag, men nu är det slut. Varje år utreder kommunen om hon har rätt till färdtjänsten, men i oktober 2012 rök hennes hjälp. Östersunds kommun totalnekade henne mer hjälp.
– Jag grinade i flera veckor när jag fick beskedet. Eftersom jag inte behövde någon ledsagare och fysiskt kunde kliva på bussen så tyckte man också att jag skulle åka buss, förklarar Anette Lundh.
Men riktigt så enkelt är det inte. I det läkarintyg som skickades till kommunen skrev läkaren att det var möjligt för Anette att kliva på en buss, men att hon till exempel inte ens får bära på en matpåse.
– Men det var tydligen inte tillräckligt. Från kommunens sida tycker man att jag borde kunna åka buss ändå, säger hon.
Anette Lundh har nu överklagat beslutet till förvaltningsrätten i Härnösand.
– Det är chockartat att kommunen gör så här efter 22 år. Färdtjänsten är livsviktig för mig. Utan den har jag inga möjligheter att klara av vardagen, säger Anette Lundh.
När hon har återupptagit kontakten med sjukhuset har de uppgivet skakat på huvudet. Men de kan inte göra så mycket. Mer än att skicka in läkarjournalerna. Det kommer inte att fungera med buss, då jag kommer att behöva ta långt fler värktabletter. Jag har ju ont så fort jag rör på mig, säger Anette Lundh. Fram tills domen faller i förvaltningsrätten får hon leva i ovisshet.
Kommunens råd: överklaga
Kommunen råder Anette Lundh att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Enligt kommunens handläggare Annica Sivertsson kan hon inte kommentera enskilda ärenden och vad som gör att Anette Lundh mister rätten till färdtjänst efter 22 år.
– Varje gång färdtjänsten går ut så gör vi en ny utredning i samband med att personen söker igen, säger Annica Sivertsson.
Annica Sivertsson vill inte närmare gå in på hur kommunen resonerade när Anette Lundh fick avslag på begäran om fortsatt färdtjänst. Och Annica Sivertsson säger att ”Oftast brukar vi få rätt i förvaltningsrätten – generellt sett”, enligt hennes bild.
Annika nås på: annica.sivertsson@ostersund.se om det är något ni undrar över.